Film & TV / 2013 / 0       

Recension av filmen Hungerspelen

För några veckor sedan såg jag den populära filmen Hungerspelen som hade premiär för lite mer än ett år sedan. I filmen får vi följa den 16-åriga tjejen Katniss som bor med sin syster och mamma i ett fattigt samhälle i ett framtida, dystopiskt USA som är uppdelat i tolv inhägnade områden som alla styrs av en diktatorisk president  i huvudstaden. Katniss är stark, modig och snabb och är expert på att skjuta med pilbåge.
 
Varje år hålls en direktsänd tävling som är ett straff för ett folkligt uppror i det förflutna, då man väljer ut en flicka och en pojke från varje distrikt. Dessa barn ska strida för sitt liv mot varandra till det bara finns en vinnare kvar. Syftet är att påminna de yngre om deras sårbarhet men främst att hindra dem från att göra uppror igen. När Katniss yngre syster väljs ut att representera sitt distrikt tar Katniss sin systers plats i tävlingen.
 
Filmen är lång, 2,5 timme, och jag funderade hela tiden på hur man kan hitta på något så sjukt som en dödstävling för barn. När barnen valdes ut, inför sina föräldrar, att döda de andra barnen för att själv kunna överleva, var det ingen som protesterade. För mig är detta jättekonstigt, alla tycktes var med på det. Filmen handlar om ett spel; en självklarhet för att tävlingen ska hållas igång är att den direktsänds så att alla landets invånare kan följa tävlingsdeltagarna. Om ingen ser på tävlingen så är det inget spel. Om alla bara struntade i tävlingen så skulle den avbrytas och alla deltagare skulle kunna överleva.
 
Jag tyckte faktisk inte om den här filmen, trots att den fått så mycket uppmärksamhet. Jag förstår inte vad det är som alla gillar med den. Jag hakade ju upp mig på att själva tävlingen faktiskt ägde rum. Filmen tar visserligen upp viktiga ämnen som kritik mot klassamhälle, statlig och medial makt samt vänskap men den här filmen var inte för mig. Jag kommer inte se den igen och jag är inte alls intresserad av att se uppföljaren (hur kan man göra en uppföljare, jag tycker faktiskt att det här slutet var ganska så passande).
Namn
Kom ihåg mig?
E-post

URL

Kommentar

 

Bloglovin Boktipset RSS Tumblr We Heart It