Mitt 2015 har präglats av mycket fritid. Fast fritid är nog fel ord, jag har haft mycket tid som jag själv kunnat disponera hur jag velat. Arbetslöshet är ju ett bättre ord för det, egentligen, men det låter ju inte lika trevligt. Jag har vant mig vid "ledigheten" och inser nu att jag borde ha utnyttjat den tiden bättre för det kommer förmodligen inte vara så länge till. Att gå upp när jag vill på morgonen, kunna åka iväg till gymmet, att ha tid att laga en lyxfrukost varje dag, åka iväg och handla och inte stå i långa köer vid kassan, att åka ner till stan och inte trängas bland alla andra  - allt är väldigt bra, men det är ju inte så det ska vara. Jag har haft den tanken i bakhuvudet hela tiden - det här är inte normaltillståndet för en 25-åring i dagens samhälle som kan och vill jobba. Det kommer en gång ta slut och då kommer jag tycka att det blir jobbigt, men det är så det ska vara, det är det som är livet.

 

Träning är något jag verkligen har haft tid för under 2015 och något som jag har börjat tycka är riktigt roligt. Att åka iväg till ett i princip tomt gym har varit väldigt skönt och jag har då kunnat känna mig mer säker i träningen när jag kan prova nya maskiner och övningar utan att oroa mig över att andra kan se mig. Jag fick in en bra träningsrutin i början av året och skulle precis förnya gymkortet när jag fick blindtarmsinflammation och opererades akut mitt i natten. Att vara nyopererad är en bra ursäkt till att inte träna men jag tror att jag höll på det lite för länge. Det kändes skönt att ha något att skylla på, att faktiskt kunna ta ett uppehåll och bara sluta tänka på träning - jag tänkte inte ens på att jag inte tänkte på det, det bara försvann. Den känslan saknar jag lite nu - när jag väl får ett nytt jobb kommer jag istället känna mig skyldig som inte hinner med att träna. Konstigt, det kändes bättre att avstå från träningen efter blindtarmsinflammationen trots att jag inte behövde det, än att hoppa över träningen när jag jobbat på grund av att det inte finns tid för det. Att bli lite mer hälsosammare och sluta äta onyttigheter har, överlag, inte varit så svårt. Jag har haft månader då jag inte rört en enda godisbit eller ätit choklad, av någon anledning tänkte jag inte ens på det. Men till slut känns det ohälsosamt att tävla med sig själv för att se hur länge jag orkar hålla emot sötsuget. Men det är lättare att sluta helt än att tillåta lite. Genom att ta en månad i taget tror jag att jag har underlättat detta.

 

Trots att 2015 har varit ett år som bestod av mycket fritid har jag även insett vissa saker angående jobb. Jag har funderat mer på vad jag egentligen vill göra. Det är lätt att komma färdigutbildad från högskolan och säga att man vill jobba med kommunikation men det är svårare att faktiskt hitta ett jobb i den branschen. Jag har aldrig varit så aktiv i mitt jobbsökande som jag varit detta år, men jag har aldrig heller velat ha ett riktigt jobb så mycket som detta år. Efter ett samtal med en studie- och yrkesvägledare har jag förstått att jag faktiskt kan göra bloggen och mitt skrivande till min karriär. Jag har alltid tyckt om att skriva men har hittills, efter "bara" sju år, sett bloggen som en hobby. Men i och med att bloggbranschen utvecklas, flera lagar skapas och bloggare blir företagare tycker jag att det låter riktigt spännande att arbeta med sin blogg och det är något jag gärna vill prova på åtminstone.

 

Jag har tidigare berättat på bloggen att jag tycker om att skriva och att jag gärna vill bli författare. Men jag måste erkänna att jag inte skrivit ett enda ord under 2015 på det som jag vill ska bli min första roman. Jag samlar på mig idéer och citat och har känt mig mycket inspirerad av musik, bland annat Adele och Lana Del Reys nya album. Men det blir ingen bok av bara idéer. Jag skulle vilja ägna 100% av min tid till skrivandet men det kan nog klassas som lite av en dröm. För jag har också insett detta år att skriva måste bli något man gör medans man lever - medans man har ett annat, "riktigt" jobb, medans man blir äldre och får fler erfarenheter. Det är en långdragen process, inget litet projekt som man kan pricka av på att göra-listan när man blir klar.

 

Året avslutades med ett heltidsjobb i 2,5 månader vilket innebar att gå upp kl. 05:00 och komma hem igen mellan 17:30 - 18:30. Jag har aldrig haft ett tillsvidarejobb och har därför inte upplevt känslan av att kunna växa in i en yrkesroll under en längre tid. Jag har inte kunnat planera långsiktigt vilket har gjort att jag upplevt att min liv är pausat. Genom att ha ett tillsvidarejobb som man kan försörja sig på kan man få in rutiner på ett helt annat sätt. Nästa år fyller jag 26 och då är det väl på tiden att det händer något, kan man tycka.- vare sig det handlar om ett vanligt tillsvidarejobb, frilans eller framgångar med bloggen. Det går ju inte att spå in i framtiden men jag tror nog ändå att den ser ganska ljus ut för mig.

Det är ganska skönt att julen är över,eller hur? Under de dagar man är ledig över julen känns det som att alla vanliga rutiner försvinner - nu är det helt plötsligt okej att sova till lunch, äta godis hela dagen och bara slappa. Jag protesterar inte, men det känns bara ganska konstigt. I vår familj kom vi överens om att inte köpa några julklappar till varandra i år. Så jag köpte istället lite saker till mig själv och det visade sig att min syster, som varit i Skottland vid två tillfällen nu under hösten och vintern, också hade köpt några saker, så jag blev inte helt utan julklappar ändå.

 

Först passade jag på att köpa två nya klockor när Ur &Penn sålde de för halva priset, en med vitt armband och en med mörkbrunt. Sedan blev det fyra böcker från Akademibokhandeln samt en parfym från DKNY som Kicks sålde för halva priset. Av syrran fick jag ett fint påslakanset som Gabriella Rose på Youtube formgivit, det kommer från Primark, en affär som syrran besökte i Glasgow som verkligen borde finnas här i Sverige. Hon gav mig även ett set med body lotion, parfym, hårband samt badbomber som en annan tjej på Youtube, Zoella, har gett ut. 

Detta inlägg innehåller affiliatelänkar.

Fröken Frimans krig

 

Under hösten sände SVT den sjätte och sista säsongen av Downton Abbey och nu är det dags för det traditionsenliga julspecialavsnittet som också innebär slutet för serien. Serien skildrar kärlek, intriger, liv och död på det edwardianska lantgodset Downton Abbey. Familjen Crawley och deras tjänstefolk förbereder sig för att välkomna år 1926 med en oförglömlig nyårsfest. Här finns en trailer att se.

 

 

Visste ni förresten att Cloetta har tillverkat juleskum sedan 1934 men att det var först på 1960-talet som skumtomtarna började se ut som de gör idag?

De här två är några av mina favoritlåtar från Adeles nya album, 25, som släpptes 20 november. Några andra av mina favoriter är A Million Years Ago, Send My Love samt Hello. Henens album finns inte på Spotify och det är svårt att hitta låtarna på Youtube på grund av att hon vill att man hellre ska köpa albumet och det är något jag funderar på att göra, för jag gillar verkligen det nya albumet.

Nu var det ett tag sedan jag spelade något slags spel men jag blir riktigt sugen när jag såg dessa som Lagerhaus säljer. Kortleken, som säljs i tvåpack i en fin ask, har snygg art deco-design och lockar till roliga kortspel. På Lagerhaus Instagram finns en till bild på hur kortleken ser ut. Backgammon-spelet och Dominobrickorna är gjorda i FSC-märkt trä och har även de riktigt snygg design. Vintern är en bra årstid för spel, eller hur? Jag ska köpa något av dessa spel men jag har inte bestämt mig för vilket än, kanske blir det alla tre?

Detta inlägg innehåller affiliatelänkar.

Sedan decembers början har jag börjat tycka att livet känns ganska jobbigt. Det är kanske någon slags vinterdepression eller något så enkelt som att jag inte får tillräckligt med solljus, vilket ju inte är helt ovanligt under vintermånaderna. December-depp är nog ett passande ord för det, vad det nu är.

 

Det började då jag insåg att jag faktiskt kände mig stressad över att jag knappt har någon fritid i veckorna. Jag spenderar tre timmar varje dag i en buss, väntades på bussen samt på väg till eller från bussen - det blir totalt 15 timmar i veckan. Jag går upp klockan fem på morgonen, går hemifrån halv sju och kommer hem mellan halv sex och halv sju på kvällen, beroende på om jag går från jobbet vid fyra eller fem. Jag spenderar alltså mellan elva och tolv timmar om dagen på andra ställen än hemma. Jag skyndar mig för att hinna göra saker på vardagarna (vilket innebär att äta frukost på tio minuter, gå snabbt hem från bussen - allt för att vinna några minuter), men jag skjuter ofta på det till helgen istället eftersom jag blir för trött. Jag hinner inte leva på vardagarna och det känns inte bra.

 

På bussen till och från jobbet känns det extra jobbigt eftersom jag då känner mig fast - det finns inget annat att göra än lyssna på musik och stirra ut genom fönstret, ut i mörkret. Jag kan inte skynda på bussresan men jag kan inte heller passa på att göra de saker jag verkligen vill göra eftersom de måste göras hemifrån. Det finns så många saker jag vill (och behöver) göra just nu men som jag upplever att det inte finns tid för - jag vill bland annat utveckla min blogg, börja skriva igen (vilket egentligen kanske inte är något man börjar med - man bara gör) och dessutom fyller jag 26 år nästa år, vilket stressar mig ännu mer. Flera av de här sakerna blir jag kanske aldrig riktigt klar med vilket gör att de upplevs som stora projekt som behöver mycket planering, Projekt som jag verkligen vill och måste ta tag i.

 

Söndagsångest är också något jag märker av. Helgen består av fyra block: två förmiddagar och två eftermiddagar. Redan på söndag eftermiddag börjar förberedelserna för måndag och på det sättet känns det som att måndagen inträffar tidigare än vad den egentligen gör. Under veckorna skriver jag en lista över saker jag vill göra på helgen men jag vet att jag överskattar mig själv med listan. Sakerna jag vill göra på helgen samlas på en hög som bara växer och växer och nu är det helt enkelt för mycket. Det är dags att trycka på paus-knappen så jag kan få tid att leva lite. Samtidigt är jag lite väl bra på att börja ta tag i de saker som jag faktiskt vill göra istället för de saker som måste göras, jag prioriterar ibland fel.

 

Vem var det egentligen som bestämde att man ska jobba fem av veckans sju dagar? Inte undra på att man tycker att tiden går fort, alldeles för fort,  när man spenderar så mycket tid någon annanstans än hemma. Det känns som att jag går på automatik, kroppen följer ett schema som innebär att gå upp tidigt, gå till jobbet, komma hem sent och sova. Men jag själv hänger inte riktigt med, jag tänker på annat. Visst, livet består av alla veckans dagar, men om fem av sju dagar bara går på automatik, vad är det för ett liv? När ska jag få leva? Jag vill inte längre bara följa med, jag vill styra själv.

 

Många av de här tankarna har med jobbet att göra. Hade jag inte ett jobb, speciellt inte ett som jag måste pendla till, hade jag förmodligen inte känt så här. Alla vuxna som kan arbeta ska ha ett jobb - det är normaltillståndet - och med den arbetslösheten som råder är man glad över att över huvud taget ha ett jobb, men det är väl inte meningen att man ska känna så här? Jag vill ha ett jobb men samtidigt hinna med att göra andra saker än att förbereda för jobbet, jobba och komma hem från jobbet. Jag vill känna att jag lever - att jag gör något istället för att bara hänga med.

 

Jag har skrivit om sådant här tidigare, läs gärna de inläggen:

Adventsstjärna   /   Pepparkakskola   /   Adventsljusstake   /   Pläd

Förvaringslådor   /   Kudde   /   Doftljus   /   Julstrumpa   

Väggdekoration   /   Julgransdekorationer   /   Tändstickor

Detta inlägg innehåller affiliatelänkar.

En fördel med vintern och att det blir kallare är att man kan gå runt i myskläder hemma. Jag har en jättemjuk morgonrock från Åhlens som jag fyndade på mellandagsrean förra året som jag har gått omkring i hemma i flera veckor nu och till det matchar jag ett par fluffiga sockor från Cubus och stickade tofflor från Lindex. Det är kanske inte den mest snyggaste outfiten, men det är varmt och bekvämt. Kläderna och accessoarerna ovan kommer från H&M och Cubus som jag tycker har bra mys- och sovplagg för vintern.

Detta inlägg innehåller affiliatelänkar.

Sedan jag fick ett nytt jobb i mitten av oktober har det blivit lite sisådär med träningen. Jag måste sluta tidigare från jobbet för att hinna träna på kvällen, och den tiden måste jag jobba igen senare, det blir så när man jobbar i en annan stad än den man bor i. Men jag vill träna och försöker i alla fall att göra det två gånger i veckan. Mina favoritmuskler att träna är axlar, bicep och rygg men jag försöker att träna igenom alla muskler under en vecka. Jag föredrar nog att träna med fria vikter, men har ändå vissa favoritmaskiner (t.ex. kabelmaskinen som man kan göra så många olika övningar med).

 

Armar

1. Axellyft åt sidan med hantlar (axlar)

2. Liggande flyes med hantlar (bröst)

3. Liggande tricepspress på bänk med hantlar (triceps)

4. Stående bicepscurl med skivstång (biceps)

Rygg

1. Raka latsdrag i kabelmaskin (övre rygg)

2. T-bar rodd (övre rygg)

3. Rygglyft på golv (nedre rygg)

4. Rygglyft på pilatesboll (nedre rygg)

 

Mage

1. Ab crunch-maskin (mage)

2. Liggande benlyft på golv (nere magen)

3. Woodchopper i kabelmaskin (obliques/sidomagmuskler)

4. Sidodrag med hantel (obliques/sidomagmuskler)

Ben

Har ni några favoritövningar när ni tränar?

Åren i Paris är berättelsen om förhållandet mellan Ernest Hemingway och hans första av fyra fruar, Hadley. Hon var åtta är äldre än han men det var kärlek vid första ögonkastet och de gifter sig efter bara några månader. De lämnar USA på 1920-talet för att flytta till Paris där Ernest hoppas slå igenom som författare. De bor trångt och fattigt men känner sig hemma i staden där alla som vill revolutionera konsten och litteraturen höll till - de bekantar sig med Gertrude Stein, Ezra Pound och makarna Fitzgerald och andra inom branschen. Ernest visar sig ha lätt att få vänner men också lika lätt att förlora dem. Hadley stöttar sin make i sitt skrivande men hon vill själv ha något att göra också, hon försöker med sitt pianospelande men kommer ingenstans. Ett barn föds, de flyttar tillbaka till USA där Ernest byter inriktning till journalistik, men Paris och ett riktigt författarskap lockar igen. När Ernest väl får sitt erkännande, i och med sin roman Och solen har sin gång, börjar det så förut lyckliga äktenskapet få sina första sprickor. När Hadley inser att en av hennes goda vänner, Pauline, har en affär med Ernest försöker de förtvivlat hålla ihop men till slut skiljs de åt. Och där slutar denna roman.

 

 

 

Åren i Paris handlar om vem Ernest (och Hadley) var före framgångarna, hur Hadley försöker vara hans jämnlike istället för att leva i hans skugga, hur de försöker hålla fast vid sin lycka och livet de hoppats på men också om hur de försöker hålla ihop trots att de inser att de vill olika. Det är en berättelse om stor kärlek mellan två oförglömliga personer som oundvikligen drogt till varandra. Jag måste vara ärlig och säga att jag inte har läst något av Hemingways verk, förutom en novell, Berg som vita elefanter. Den utspelar sig på en tågstation i Spanien där en man och en kvinna diskuterar om hon ska genomgå en abort eller inte. Jag fick ändå bra intryck av den, abort var knappast något man pratade om 1927, när novellen gavs ut, och här använde han isbergstekniken, dvs att låta läsaren fantisera kring budskap och tolka handlingen själv.

 

Detta inlägg innehåller affiliatelänkar.

Första december betyder att det är dags för årets julkakalender. I år blir det en tidsresa med Erik Haag och Lota Lundgren, kända från Historeätarna. Vi kommer få ta del av barnens historia - från 1015 till 2015 - och se hur folk klädde sig, hur de åt och levde tillsammans. Jag gillade Historieätarna och älskar historia, så jag kommer absolut titta på julkalendern som sänds kl. 07:15 och 18:45 i SVT1 och Barnkanalen samt i SVT Play.