Tiden går så fort nu, tycker jag, och jag är nog inte ensam om att tycka så. Imorgon är det första mars, en riktig vårmånad, hur kan det ha blivit så? När jag jobbade kändes det som att livet gick på automatik, jag gjorde i princip inget på vardagarna förutom att längta till helgen. Jag kände aldrig "Vad skönt att det är måndag!", utan istället "Är det bara måndag, fem dagar till helg...". Jag levde inte. Det kanske är annorlunda om man jobbar med något man tycker om och är intresserad av men det var min upplevelse. Nu vill jag kunna leva i nuet, varje dag. Att kasta i sig frukosten kl. 05:00 på morgonen, pendla 3 timmar varje dag och komma hem trött är inget liv. Jag vill njuta av varje tugga, titta ut genom fönstret på bussen och faktiskt orka göra annat än att äta och sova efter jobbet. Detta är nog en av några anledningar till att jag mer och mer börjar funderar på att starta eget företag istället för att bli anställd. Jag vill leva i nuet och ju äldre jag blivit desto mer inser jag att livet inte består av tre faser, då-nu-sen, utan av så mycket mer.

Nu har det gått tre år sedan jag började blogga på denna blogg. 26 februari 2013 skrev jag det första inlägget, men då hade jag redan bloggat i nästan fem år på min förra blogg, Words by Caroline. Så totalt har jag bloggat i åtta år nu i höst och det är riktigt roligt att gå tillbaka i arkivet för att se hur jag utvecklats. Jag hoppas att det blir många fler år och att jag blir mer nöjd med bloggandet än vad jag är idag. Jag vet vad jag vill blogga om, men jag vill också prova på att nischa mig lite mer och tänka lite mer professionellt. Det skulle ju ändå kännas dumt att inte ta användning av det man gjort i åtta år.

Soft Blanket Fluffy Towels

OS-löparen Louis Zamperini kraschar 1943 tillsammans med två besättningsmän ner i Stilla havet efter att deras plan skjutits ner. Efter 47 dagar i en flotte blir de tillfångatagna av japanska flottan och skickas till ett fångläger. Denna historia är baserad på en sann händelse vilket gör det hela lite hemskare. OS-hjälten behandlades med fruktansvärd misshandel i fånglägret men Louis gav trots detta inte upp. Angelina Jolie regisserade filmen och Jack O'Connell spelar huvudrollen riktigt bra. Filmen innehåller mycket våld vilket blir lite tjatigt i längden, men det gör ändå att man blir ännu mer imponerad av huvudpersonens mod. Senare i livet, efter att han fått komma hem igen, återvände han till Japan och förlät de som misshandlat honom i fånglägret, något jag själv har svårt att förstå. Men det visar att hat mot saker som hänt i det förflutna kanske är överflödigt om man vill gå vidare och blicka mot framtiden.

Mitt gamla hederliga puder, det jag har använt i alla år, jag tror faktiskt inte att jag har använt något annat. Mattar ner bra och just den nyansen jag har är i princip vit, det gillar jag. Jag kanske borde ta och prova något annat, för att jämföra, men jag tycker att det här fungerar bra.

 

Det här sminkborttagningsmedlet använde jag i år och år, men nu den tagit slut så kör jag med Garnier Micellar Cleansing Water istället som jag tycker är mycket bättre. Detta från Nivea har en typisk Nivea-doft och lämnar en fet hinna på huden som jag inte gillar.

 

En rengöringsgel som jag också använt länge men som jag nu tröttnat på och är glad över att den äntligen är slut. Jag använder nu istället produkter från Formula 10.0.6 som fungerar mycket bättre. Denna har också den där typiska Nivea-doften och kunde faktiskt svida lite på huden, vilket den nog egentligen inte skulle göra.

 

Den här duschkrämen fick jag gratis i ett utskick från R.E.D.D Free och den kom ganska lägligt för jag har i perioder haft problem med eksem/torrhet/utslag runt halsen vilket gjort att jag inte velat använda vanliga duschkrämer med parfym eftersom det kan reta huden ytterligare. Den luktade absolut ingenting, vilket ju var meningen, och fungerade bra som duschkräm, finns inte så mycket mer att säga, egentligen.  

 

Det här var faktiskt den allra första mascaran jag provade från Maybelline och i början tyckte jag att den gav rejält med längd till mina ögonfransar men så småningom märkte jag att den luktade riktigt starkt, som aceton nästan. Det var kanske den starka lukten som gjorde att mina ögon blev vattniga när använde den och mascaran var dessutom väldigt kladdig vilket klumpade ihop ögonfransarna.

 

Den här produkten borde alla börja använda. Den är avsedd för att förhindra arm-, hand- och fotsvedd och ska strykas på innan man går och lägger sig på kvällen för att sedan sköljas bort på morgonen. Den förhindrar svettning från ställen där den stryks på och den fungerar verkligen.. Den har en långvarig effekt på 4-8 dagar, jag använder den en gång i veckan. 
 

Ytterligare en produkt jag fått från R.E.D.D Free. Denna mascara var lite mesig, gav lite längd och svärta åt fransarna men jag ville ha mer. En vardagsmascara kan jag tycka, men jag förväntar mig mer från en mascara.

 

Ett prov på en foundation som jag verkligen gillade så jag köpte fullstorleken. Jag är framför alt nöj med att den håller sig matt, med min gamla foundation (Maybelline Fit Me) blev jag glasig i pannan och på hakan efter några timmar. Den här luktar dessutom gott, något som kanske inte borde påverka hur jag tycker att den fungerar, men hellre att den luktar gott än att den stinker.

 

Jag läste på några skönhetsbloggar att denna concealer borde passa de som är riktigt bleka så jag var inte sen med att köpa den. Nyansen är perfekt för mig, det är nog den ljusaste jag hittat, men den har inte så bra täckning som jag velat. Min gick dessutom sönder efter bara några användningar - när jag skulle skruva upp den gick förpackningen sönder precis där man ska skruva ihop applikatorn med förpackningen, vilket resulterade i att den inte var tät. Den torkade därför snabbt ut och blev svår att blanda ut i ansiktet när den var torr.

 

En ögonkräm som luktade apelsin och som innehöll vitamin c för att ljusa upp området runt ögonen. Om det gjorde det vet jag inte riktigt, men den återfuktade bra. Jag borde ta och köpa en ny ögonkräm, det finns ingen ögonkräm i hudvårdsserien jag använde nu och jag saknar det lite.

 
Detta inlägg innehåller affiliatelänkar.

I måndags vaknade jag med halsont och de senaste dagarna har jag känt mig så trött och dåsig, haft feber och ont i huvudet och sovit riktigt dåligt så det är bara att konstatera, jag har blivit förkyld. Och varje gång jag blir förkyld får jag också problem med magen, eller snarare med hungern. Jag blir superhungrig men inte sugen på någon mat alls, vilket resulterat i att jag ätit riktigt dåligt. Men det kommer ju gå över så småningom. Nu längtar jag tills det blir vår på riktigt. Våren är nog min favoritårstid, den är lite bättre än sommaren som lätt kan bli för mycket. Efter vintern är det skönt med solsken, grönt och varmare temperaturer. Jag rensade igenom min garderob i januari och har nu ganska lite kläder kvar. Nu vill jag ut och leta efter nya kläder, perfekt för våren. Jag gillar ju rea men tyckte inte att det fanns något speciellt där sist jag var på stan, så jag ska försöka ge mig ut igen för att hitta något nytt. Mina favoriter från kollaget ovan, där alla saker kommer från H&M, är den vita kappan, de gråa jeansen samt den gråbeiga blusen med fickor.

Min syster och jag provade att laga något helt nytt till lunch för några veckor sedan. Vi tycker om sushi och har nyligen också provat vegetariska dumplings som var riktigt gott. Nu hade vi hört talas om något som heter vetnamesiska fresh spring rolls, en slags vårrulle gjord av rispapper och färska grönsaker. Rispapper finns att köpa på utländsk mat-hyllan på ICA och man kan fylla de med vad man vill, beroende på vad man har hemma. Vi hade paprika, gurka, äpple, nudlar, ost- och baconkorv samt isbergssallad. De kan bli vegetariska, beroende på vad man fyller de med, men man kan även ha i fisk, räkor eller kyckling, och de är glutenfria. Rispappret ska blötläggas i femton sekunder, därefter lägger man ut det, lägger på fyllningen och viker ihop den lite som man gör med mjuka tacobröd. Konsistensen på rispappret tog ett tag att vänja sig vid, det är lite slajmigt, men smakar egentligen inget. Man kan doppa rullarna i soja om man vill men jag föredrar faktiskt sweet chili-sås. Detta är absolut något vi kommer laga oftare, det är ett smart sätt att ta vara på rester, och det var dessutom enkelt att fixa ihop och gick snabbt.

Texten finns att läsa HÄR.

 

Texten finns att läsa HÄR.

Arvet - Penny Vincenzi Den tredje hustrun - Lisa Jewell
Detta inlägg innehåller affiliatelänkar.

1. Knäböj till Militärpress till Vadpress (med hantlar)

2. Marklyft

3. Bänkpress

4. Bicepscurl till Framåtlutad rodd (med skivstång)

5. Situps till Russian twist (med kettlebell)

 

Bildkälla: WorkoutLabs

Ett sätt att mäta besökarnas aktivitet är att undersöka antal kommentarer. Av bloggens tio kategorier dominerar Mat & recept, Övrigt, Tankar och Ytliga saker, vilket tolkas som att läsarna är mest intresserad av dessa områden. Tabellen över inlägg med flest kommentarer visar också att inlägg som jag delat eller marknadsfört på olika sätt har flest kommentarer.

Förutom denna statistik kan Google Analytics även berätta för mig varifrån besökarna främst kommer från, Västerås (27%), Stockholm (12%) och Eskilstuna (5), vilka webbläsare de använder, Google Chrome (48%) och Internet Explorer (23%) samt vilket kön de har, kvinnor (86%) och män (14%). Jag kan även se hur besökarnas hittat min blogg samt hur de rör sig på den. Genom sökord som gulliga hundar, lindahls kvarg, glutenfria produkter, real techniques hm pris samt sista schampo har min blogg dykt upp i Googles sökresultat och dirigerat min blogg till läsarna. De inlägg som haft flest sidvisningar handlar om mat, skönhet och inredning, ytterligare ett tecken på att det är ämnen som intresserar och lockar besökarna.

 

På utvecklingssamtalen i skolan fick jag uppmaningar om att börja räcka upp handen och prata mer - varenda år. Jag var den där typiska blyga tjejen som alltid satt längst bak i klassrummet, som tänkte efter lång tid innan jag pratade, som sällan lämnade in läxan innan den var 100% perfekt, som alltid kom i tid och uppskattade att arbeta självständigt framför grupparbeten, sällan visade mina känslor och som tog kritik personligt - den som var svår att lära känna, helt enkelt. Jag identifierade mig själv som blyg, men nu för tiden skulle jag snarare säga att jag är introvert. Att vara blyg handlar om en slags rädsla att dömas socialt eller att bli förödmjukad. Att vara introvert handlar om hur man svarar på olika sorters stimulans, framför allt att vara överstimulerad i sociala situationer. Vi styrs mer i vårt tänkande av egna uppfattningar än av yttre händelser och situationer. Vi är bra (kanske för bra) på att hålla masken och spela olika roller (vilket vi ofta känner oss tvingade till), men innerst inne är vi människor med många känslor. Vi känner oss mest levande i tysta miljöer när vi kan vara oss själva.

 

Att säga till en sådan person att börja prata mer på lektionerna, att ta mer plats och synas mer är otrevligt och fel - det är som att säga till någon att ändra sin personlighet. För att bli mer extrovert måste man våga - hoppa från trampolinen, gå utanför sin comfort zone - bli någon man inte är vilket är riktigt läskigt och kräver mycket mod. Det är inte schyst att be ett barn om det. Det blir inte mindre läskigt när folk tjatar på en att i princip förändra sin personlighet. Det är inte heller lätt att vara, numera vuxen, utbildad men arbetssökande kommunikatör när var och varannan jobbannons innehåller orden driven, framåt och social. Introverta kan också vara duktiga på kommunikation, tystare människor har också en röst.

 

Det är ju faktiskt lite konstigt att samhället är uppbyggt främst för människor som syns och hörs mest, extroverta människor, som står för ungefär två tredjedelar av jordens befolkning. Vi blir alla uppfostrade med idéen om att det är bra att socialisera mycket samt att vara framåt och entusiastiska. Det har nästan blivit normen i dagens moderna samhälle där introverta upplevs som tråkiga, deprimerade och konstiga om de väljer en hemmakväll framför tv:n eller en bra bok istället för en runda på krogen med vännerna. Detta tror jag inte att Carl Jung menade på 20-talet när han lanserade begreppen introvert och extrovert som beskriver egenskaper för personligheten inom psykologi. Han lade förmodligen inga värderingar i de olika personlighetstyperna, inget var bättre än de andra, de var bara lite olika. Båda berikar till samhället på olika sätt och de kompletterar varandra. Tänk vad annorlunda världen hade blivit om alla hade varit likadana. Och med det sagt ska jag också tillägga att många inte identifierar sig som introvert eller extrovert till 100%. Man kan vara lite mittemellan, som med det mesta i livet. Vi är ju framför allt människor som består av mycket annat än bara våra personligheter. Jag själv är tydligen (men inte helt överraskande) hela 94% introvert enligt testet 16 Personalities (som jag rekommenderar alla att göra!).

 

Faktum är ju att vi är olika. Tills samhället inser att det finns många fördelar med att vara introvert så kommer vi tyvärr känna oss lite utanför. När jag gick sista året på gymnasiet och studenten närmade sig önskade jag att tiden skulle gå fortare. Jag längtade inte till studentdagen, tvärtom, jag ville ha det överstökat. Att springa ut genom skolans portar, visa upp sig, sjunga studentsången, skrika, dricka och festa på studentflaket var inget jag ville göra alls. Jag ville bara ta emot mina slutbetyg och åka direkt hem, äta god mat och gå och lägga mig i sängen. Det är inte vad jag i slutändan gjorde men det var så jag ville. Jag längtade efter att aldrig mer behöva gå till skolan. För skolan innebar att spela en roll - att alltid var på alerten, att anstränga sig för att låtsas vara någon man inte är, någon man förväntas vara, och att inte njuta av livet. Att ta studenten och därmed bli vuxen är att äntligen få ta eget ansvar. Frihet att bestämma själv vad jag vill göra och hur mitt liv ska se ut. Nu är det mer okej att inte vara som de andra. Jag behöver inte längre spela en roll för att bli accepterad, jag kan vara mig själv. Och vi är varken tråkiga eller ointressanta, det kan jag lova er. Att vara introvert är att vara fundersam, analytisk och känslosam. Det låter väl inte så tråkigt, eller hur?

 

Hittar man andra likasinnade kan det bara bli bättre. Att ha vänner som förstår dig stärker självförtroendet och ger en trygghetskänsla. Många av världens kända människor, däribland J. K Rowling, Albert Einstein, Audrey Hepburn och Barack Obama, är och var introverta, vilket bevisar att man inte måste prata eller synas för att bli ihågkommen eller framgångsrik. Att tro på sig själv och göra det man vill och känner starkt för är att njuta av livet, vilket vi alla gör på olika sätt. Vi har kanske olika värderingar på vad livskvalitet är och får energi från olika situationer men vi borde ändå kunna acceptera att folk är som de är. Introverta säger inte åt extroverta att förändra sig själva så varför ska vi ta emot den kommentaren från dem? Vi tvingar inga att vara som oss, trivs man inte i sällskap av extroverta människor kanske man har umgåtts med fel människor. Det är inget fel att inte vara som de andra. Känner man till sina styrkor och svagheter är det lättare att förstå varför man reagerar som man gör och faktiskt kunna njuta av livet, vara sig man är introvert eller extrovert.

 

 

Efter att ha insett att jag identifierar mig som introvert ser jag lite annorlunda på saken. Människor födda i lejonets tecken passar som chefer och njuter av andras beundran. De älskar det goda livet och delar gärna med sig. Vem passar då inte bra som frilansande skribent/egenföretagare och bloggare än en kreativ och eftertänksam introvert som har mycket att berätta och som dessutom råkar vara lejon? Jag är stolt över att vara introvert, det finns faktiskt många av oss, även om vi inte hörs och syns lika mycket som extroverta. Vi tar gärna konkreta steg för att uppnå våra drömmar och samtidigt lämnar positiva intryck på vår omgivning. Vi är som Ior som bygger sitt hus av pinnar, Lisbet Salander från Millenium-trilogin, Sherlock Holmes som utestänger allt omkring för att lösa ett mysterium, Sheldon Cooper från tv-serien The Big Bang Theory som uppskattar rutiner mer än något annat - vi är som Ferdinand under eken.

 

Jag är ett tystlåtet lejon med en röst.

Tips på vidare läsning inom ämnet
Mitt tidigare inlägg om att vara introvert
Introvert: Den tysta revolutionen - Linus Jokman
Tyst: de introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns - Susan Cain
Saker vi inte pratar om: Ensamheten - Atilio
Jag gillar inte fest - Underbara Clara