En bättre struktur för bloggandet
I mitten av juli gjorde jag en ny design till bloggen och strax efter det kände jag att jag ville få lite bättre struktur på bloggandet. Jag köpte i samma veva en ny almanacka, som jag började använda till augusti, och då passade jag även på att köpa dessa två skrivböcker från Akademibokhandeln. De kostade 129 kr/st och känns riktigt lyxiga. I det rosa skriver jag ner förslag till blogginlägg och i det blåa har jag en planering för vilka inlägg som dyker upp när på bloggen, som en slags kalender för bloggen. Jag behöver denna slags struktur för bloggen, jag skulle aldrig kunna sätta mig och skriva på bloggen utan att veta vad jag ska blogga om. Jag skriver många tidsinställda inlägg, vilket underlättar bloggandet riktigt mycket, jag kommer knappt ihåg hur man gjorde innan den funktionen dök upp.
Bara 25 år
Idag fyller jag år. 25 år. Det är bara det att jag inte är 25 år, inte alls. Jag är 20 år. Det är i alla fall vad det känns som. I mitt huvud är jag fortfarande ung.
25 år låter gammalt. När jag var liten ville jag ha ett bra jobb, ett fint hus, en man och barn innan jag fyllde 30 år, för efter 30 är man inte längre ungdom.
Så det finns ju en anledning till att jag känner mig lite stressad. Men som med mycket annat man inser när man växer upp, så förstår man så småningom att det är svårt att skilja gammal och ung åt. Jag vaknar inte upp en dag och blir gammal, det sker långsamt, och ofta utan att man själv inser det.
25 år låter gammalt. När jag var liten ville jag ha ett bra jobb, ett fint hus, en man och barn innan jag fyllde 30 år, för efter 30 är man inte längre ungdom.
Så det finns ju en anledning till att jag känner mig lite stressad. Men som med mycket annat man inser när man växer upp, så förstår man så småningom att det är svårt att skilja gammal och ung åt. Jag vaknar inte upp en dag och blir gammal, det sker långsamt, och ofta utan att man själv inser det.
Mycket i livet går inte att planera (och det ska ni höra från mig, som är en väldigt planerande person!), mycket går inte att bestämma när det ska ske, det som händer sker när det är dags (que sera, sera). Jag tror inte på ödet, att det finns saker som är bestämda att hända vid speciella tidpunkter, jag tycker istället att vi kan påverka vårt liv mer än vi inser. Som ung kan man tycka att livet går som på räls och man behöver egentligen inte göra så många medvetna val. Man hänger bara med dit tåget går. Men ju äldre man blir desto mer tror jag att man inser att man själv kan styra väldigt mycket.
Det är ju mitt liv, för guds skull! Det är jag som ska leva mitt liv och jag vill bestämma hur det ska se ut.
Jag tycker själv att jag har hunnit med att göra många olika saker under mina 25 år. Vissa saker är jag mer stolt över än andra och vissa saker har jag inte hunnit med än, men jag har gjort många saker. Men det är ju när man jämför sig själv med andra som det börjar kännas lite jobbigt. När jag jämför mig med andra i min ålder tycker jag att det känns som att någon pausat mitt liv - jag står och stampar och väntar på att saker ska hända, många saker jag själv inte kan bestämma över. Det går inte att bestämma över tiden, jag blir ett år äldre, och egentligen så händer ingenting förutom att antalet ljus på födelsedagstårtan blir fler och fler för varje år som går. Fast egentligen händer ju massor av saker - jag får erfarenhet av att leva, livserfarenhet.
Det är ju mitt liv, för guds skull! Det är jag som ska leva mitt liv och jag vill bestämma hur det ska se ut.
Jag tycker själv att jag har hunnit med att göra många olika saker under mina 25 år. Vissa saker är jag mer stolt över än andra och vissa saker har jag inte hunnit med än, men jag har gjort många saker. Men det är ju när man jämför sig själv med andra som det börjar kännas lite jobbigt. När jag jämför mig med andra i min ålder tycker jag att det känns som att någon pausat mitt liv - jag står och stampar och väntar på att saker ska hända, många saker jag själv inte kan bestämma över. Det går inte att bestämma över tiden, jag blir ett år äldre, och egentligen så händer ingenting förutom att antalet ljus på födelsedagstårtan blir fler och fler för varje år som går. Fast egentligen händer ju massor av saker - jag får erfarenhet av att leva, livserfarenhet.
25 år, det är nästan en fjärdedel av ett helt liv. Det är väl när man tänker så som det blir jobbigt. Jag vill inte bli gammal och ångra saker, ångra att jag inte gjort det jag ville göra, kunde göra, medans jag fortfarande hade tiden och orken på min sida. Ibland måste man kanske ta kommandot och vara lokförare medans man fortfarande kan, styra tåget in på okända vägar, bara för att känna att man lever. Det är dags att vara lite aktiv, dags att ta kontroll, dags att börja leva livet istället för att låta livet levas. Destinationen på livets resa är redan förutbestämt men det gör inget, för det är väl ändå vägen dit
som spelar störst roll, eller hur?
Idag fyller jag 25 år. Bara 25 år.
Jag har hela livet framför mig.
Jag har hela livet framför mig.
Det där med språk
Jag är en kommunikatör, jag har lätt för språk, jag har alltid haft lätt för grammatik, tycker om att skriva och tycker mindre om att prata. Jag ser stavfel väldigt lätt och tycker själv att jag är rätt bra på att undvika dem (förutom när jag skriver ett blogginlägg och ibland glömmer att läsa igenom dem innan jag publicerar dem). Jag skulle inte säga att det stör mig när andra begår stavfel, det är väl bara så att man har lärt sig språk på olika sätt, och tror att man har lärt sig rätt och då undrar man aldrig varför ord egentligens kan stavas på andra sätt. Men jag som är en språkmänniska, tycker ändå att det är lite konstigt att folk använder fel ord vid fel tillfälle.
Står man vid frysdisken i mataffären och ska köpa gröna ärtor så går det inte att hitta. Men ärter, däremot finns det gott om. Jag vet inte vad som är rätt, rent grammatiskt, men ärtor låter mer rätt, i alla fall enligt min mening. Men det kanske handlar om vilka slags ärtor det handlar om, det finns ju rätt många olika.
Utnyttjar man ett erbjudande i en butik, till exempel vid rea, så tjänar man aldrig något, man sparar. Detta hör jag väldigt ofta - folk verkar ha svårt att veta skillnaden mellan att spara och tjäna. Jag har särskilt svårt när man ser reklam för erbjudanden och de egentligen menar att man sparar, inte tjänar. Hur kan man egentligen ha missuppfattat detta?
De här exemplen är det jag stör mig mest på och tycker att jag stöter på mest också. Har ni fler exempel på ord, stavningar eller uttryck som används "fel"?
Vid den här tiden förra året
Bilderna här nedan är från förra sommaren, när jag jobbade på Skatteverket i Eskilstuna. Det finns bra pendlingsmöjligheter från Västerås till Eskilstuna - jag valde först att åka buss men tvingades under sommaren åka tåg eftersom bussarna slutade gå då (typiskt eftersom tåg var dubbelt så dyrt som bussen). Jag blev bunden till tågtiderna, och valde under sommaren att åka in tidigt till jobbet för att kunna åka hem relativt tidigt. Alternativet var att börja senare och komma hem efter kl.18:30 varje dag... Så förra sommaren gick jag up kl. 04:00 på morgonen och hade mindre än en timme på mig hemma innan jag tog bussen till tågstationen. Jag tog 05:29-tåget till Eskilstuna och var på jobbet strax efter 06:00. Då kunde jag jobba mina åtta timmar och vara hemma innan 17:00, skönt!
Det som inte var skönt var värmen. Under sommaren fick jag bland annat uppleva inställda tåg och ersättningsbussar, att sitta på gångbron och vänta på mitt tåg så tidigt på morgonen att jag bara såg en person till gå förbi samt att vara fast i ett tåg utan luftkonditionering i över en timme på grund av signalfel. Men jag tror att jag vande mig snabbt. Det var ändå ganska skönt (eller jag vill inte använda ordet skönt, men det var väl rätt okej) att åka hemifrån så tidigt. När jag cyklade till bussen kl. 04:50, när alla andra fortfarande låg och sov, var det riktigt ljus ute trots att det var så tidigt och en morgon träffade jag till och med en katt. Jag var lite tidigt till min buss så jag parkerade cykeln och satt och klappade den.
Jag lyssnade på Lana Del Ray när jag satt på tåget eller så läste jag någon bok. Det var ändå ganska behagligt att jobba i en annan stad - när arbetsdagen var över gick jag till tågstationen, åkte hem och lämnade jobbet bakom mig. Jag fick ingen semester under den tiden jag jobbade på Skatteverket men jag tog tjänstledigt två dagar och försökte njuta av ledigheten i alla fall. Denna sommar är jag glad över att jag inte längre behöver gå upp kl. 04:00 och åka tåg till jobbet.
Det som inte var skönt var värmen. Under sommaren fick jag bland annat uppleva inställda tåg och ersättningsbussar, att sitta på gångbron och vänta på mitt tåg så tidigt på morgonen att jag bara såg en person till gå förbi samt att vara fast i ett tåg utan luftkonditionering i över en timme på grund av signalfel. Men jag tror att jag vande mig snabbt. Det var ändå ganska skönt (eller jag vill inte använda ordet skönt, men det var väl rätt okej) att åka hemifrån så tidigt. När jag cyklade till bussen kl. 04:50, när alla andra fortfarande låg och sov, var det riktigt ljus ute trots att det var så tidigt och en morgon träffade jag till och med en katt. Jag var lite tidigt till min buss så jag parkerade cykeln och satt och klappade den.
Jag lyssnade på Lana Del Ray när jag satt på tåget eller så läste jag någon bok. Det var ändå ganska behagligt att jobba i en annan stad - när arbetsdagen var över gick jag till tågstationen, åkte hem och lämnade jobbet bakom mig. Jag fick ingen semester under den tiden jag jobbade på Skatteverket men jag tog tjänstledigt två dagar och försökte njuta av ledigheten i alla fall. Denna sommar är jag glad över att jag inte längre behöver gå upp kl. 04:00 och åka tåg till jobbet.
Midsommar och alkohol
Jaha, nu är midsommar över och det vänder. Jag skulle inte säga att vi firar midsommar något speciellt i vår familj, visst, vi "firar" att det är sommar och äter god mat, men det är väl allt. Midsommar är ju en högtid som man kan förknippa med, förutom sill och dans runt midsommarstången, snaps och alkohol. Jag själv dricker inte alkohol och det är för att jag tycker att det är äckligt, och varför ska man dricka något som är äckligt? Många dricker för att det blir roligare då, man slappnar av och får kul. Men jag tror att många som jag, introverta och som inte gillar smaken av alkohol, väljer att avstå. Jag gick på en enda klassfest under gymnasiet och då drack alla utom jag. Jag förknippar inte alkohol med något roligt. Sista året på gymnasiet följde jag med på studentkryssningen, som många andra studenter, och jag överraskades då av att alla var så öppna med alkohol på båten. Jag tänker ofta på varför man väljer att dricka alkohol, det är ju så äckligt! Jag kan dricka vanliga cider som innehåller alkohol, men jag tycker inte om det.
Om jag vill fira något (och det måste vara i form av en dryck) blir det alkoholfri päroncider, för det tycker jag faktiskt om.
Lycka är...
...Att öppna en ny Ben&Jerry's glass
...Att klappa en katt som är varm från att ha legat i solen och känna hur den kurrar
...Att känna den friska lukten i en skog efter att det regnat
...Att veckohandla kl. 09:00 en torsdagsförmiddag, när det är som minst folk i affären
...Att känna solen bränna mot armen när man sitter ute på altanen
Att författa
Om ni klickar på Om mig i menyn högst upp så kan ni läsa att min högsta dröm är att ge ut en bok, att bli författare. Jag har så länge jag kommer ihåg tyckt om att skriva. Det kan handla om små berättelser, att skriva dagbok och att leka med ord. Att skapa ett personligt språk, att få ut lite av mig själv ner på ett papper. Jag tycker om att skriva och har aldrig haft svårt för stavning eller grammatik, snarare tvärtom (eventuella stavfel på bloggen beror på slarv, jag är kanske lite dålig på att läsa igenom inläggen innan jag publicerar dem). Men betyder det att jag är bra på det? Jag har bloggat i sju år, har skrivit mycket i mitt arbete och i skolan, jag har med andra ord erfarenhet av att skriva (fast vilka har inte det i dagens samhälle?), men gör det mig verkligen duktig? Tycker jag om att skriva för att det går så lätt för mig eller går det så lätt för mig för att jag tycker om det?
Är det verkligen något att satsa på?
Sex månader som arbetslös
Nu har det gått sex månader sen jag blev arbetslös igen. En nackdel med att ta tidsbestämda jobb är ju att man snart blir arbetslös igen. Så nu letar jag efter ett "riktigt" jobb, ett tillsvidare. Ett jobb som ger mig en fast inkomst så jag äntligen kan flytta hemifrån. Är det för mycket begärt? Jag har nu börjat fundera om lite. Jag är utbildad informatör, jag har pluggat mer än tre år på högskola men det betyder egentligen ingenting ute på arbetsmarknaden. Det enda som betyder något är erfarenhet. Och att ha haft flera olika tidsbestämda jobb verkar inte heller betyda så mycket. Jag vet inte vad jag vill jobba med. Jag söker jobb inom kommunikationsbranschen, men jag märker att det inte går så bra. Så jag tittar mig omkring och funderar på att byta bransch. Jag funderar på vad jag är intresserad av och om det går att få jobb inom de områdena. Men en sak är säker, jag vill och kommer fortsätta blogga, oavsett vilket jobb jag kommer ha.
Vårpepp!
Att det nu är ljusare på kvällarna
Att cykla på en grusfri cykelbana för första gången i år
Att höra fågelkvitter
Att sitta ute i solen på altanen och fika
Att hänga i vinterjackan i garderoben och ta fram vårkappan istället
Att inte längre behövs skrapa rutorna på bilen varje morgon
Att ta fram vårskorna och längta tills det blir lite varmare så man kan gå i skorna utan strumpor
Att allt får ett nytt lv och man känner sig gladare
Att man vill ha på sig färggladare kläder
Att starta en egen blogg - Del 3 av 3
Tidigare har jag gett tips på saker man bör tänka på innan man startar en egen blogg och hur man kommer igång med bloggandet. I inläggsseriens sista inlägg tar jag upp lite ren fakta om bloggandet och hur man går vidare när man väl börjat blogga.
Även om det än så länge inte finns lagar kring bloggandet så finns det ett antal oskrivna regler, man kan kalla det för bloggvett. Försök att tänka att din blogg ska innehålla ditt material. Man får inspireras av andra, men det är inte okej att kopiera andras inlägg eller bilder utan att ange källa. Även om det är din blogg, och du får skiva vad du vill på den, så får du ändå inte riktigt skriva vad du vill. Det får inte kränka andra människor, så tänk därför om utifall du vill skriva negativ kritik eller åsikter. Då kanske det är bättre att låta bli. Om du publicerat något du ångrat kan du alltid ta bort det, men om bloggen är öppen för andra så kan det redan orsakat skada. Försök att tänka på bloggen som en chans för positiva möten, det handlar om dig och dina läsare. Det blir mycket trevligare om alla är snälla mot varandra.
Har du en öppen blogg med kommentarfunktion får du vara beredd på att få kommentarer. Fundera på hur du ska bemöta dem - vill du ens ha kommentarer (kommentarfunktionen går att stänga av på blogg.se), tänker du svara på alla? Negativa kommentarer och spam går alltid att radera och det går att spärra ett IP-nummer som återkommande skriver elakheter. Att spamma andras kommentarfält för att göra reklam för din egen blogg uppskattas aldrig, så lägg inte ner tid eller energi på det. Försök att ha en dialog med dina läsare genom att vara vänliga mot dem, svara på kommentarer, då kanske de besöker din blogg fler gånger.
Jag har några tips för er som vill ha fler läsare till sina bloggar. Det mest uppenbara är att skriva om intressanta saker. 90% av besökare lämnar en blogg efter 10 sekunder. Det gäller att locka till vidare läsning snabbt. Gör det enkelt för läsarna - strukturera bloggen i kategorier så att besökarna kan navigera snabbt. Svara på kommentarer för att bygga en relation. Kika på bloggens statistik, vilken tid på dygnet har den flest besökare, vad hade du skrivit om då? Lär känna dina läsare, vilka typer av inlägg får flest kommentarer (för min blogg är det oftast sådana som handlar om mat, skönhet och inredning)? Koppla din blogg till Facebook och Bloglovin så att fler upptäcker den.
Jag kände att jag behövde ha med denna rubrik, trots att jag inte har någon erfarenhet av detta. Det allra vanligaste sättet att tjäna pengar via en blogg är att gå med i ett sk. affiliatenätverk. Då lägger du in en annons på bloggen och får betalt varje gång dina läsare klickar på den. Annonsnätverk är ett annat sätt, där du får betalt per sidvisning. Något som brukar vara ganska tydligt är när en blogg har sponsrat inlägg. Det innebär att ett företag betalar dig för att skriva ett inlägg om deras produkter eller tjänster, du gör reklam för dem helt enkelt. Man kan även starta en webshop och sälja saker som kan intressera dina läsare. Ett lättare sätt är att marknadsföra sina försäljningar på Blocket och Tradera genom sin blogg, perfekt om man har saker hemma som man vill sälja. Jag själv har som sagt ingen erfarenhet av att tjäna pengar på bloggen, men jag undersöker det lite. Jag har starta en egen shop via Tipser, men detta kommer inte ge mycket pengar alls.
Jag har bloggat i många år och ser det som en del av vardagen. Jag fotar mat jag äter, skriver recensioner om filmer jag sett och böcker jag läst, berättar om min träning och mycket mer. Jag redigerar bilder och skriver inlägg, det sker automatisk. Men när man tänker efter så är det en rätt så stor grej att ha en blogg, det har jag insett när jag skrivit denna inläggsserie. Läser man många andra bloggar och känner att man själv skulle vilja starta en blogg så säger jag - gör det! Det är kul, man lär sig mycket inom olika områden (foto, korrekt språk, bildredigering, webbdesign m.m) som man kan stor ha nytta av. Dessutom blir bloggen som en slags dokumentation som är rolig att gå tillbaka och titta i. Man ser hur man utvecklas och får kontakt med andra med samma intresse.
Besök gärna Bloggskolan som blogg.se driver. Där finns fler tips på hur man kan starta en blogg.
Att starta en egen blogg - Del 2 av 3
I den första delen av min bloggskola berättade jag lite om vad man bör tänka igenom innan man startar en egen blogg. Man bör ha målgrupp, syfte och namn klart för sig innan man tar nästa steg. Är allt detta klart så är det bra att sätta igång att blogga.
Det svåraste med bloggen är att skriva det allra första inlägget. Det enklaste är kanske att skriva en kort presentation om sig själv - hur gammal man är, var man bor och vilka intressen man har. Jag brukar alltid skriva det inlägg jag har tänkt skriva och bestämmer rubriken sist - korta rubriker som är relevanta för inlägget (och undvik helst utropstecken i rubriken). Lägg till bilder om du vill, dela upp inlägget i stycken, det blir lättare att läsa, och kolla igenom så det inte är några stavfel innan du publicerar det.
De flesta som bloggar har en egen kamera som de fotar med. Jag tycker nästan det är ett måste, men det beror så klart på vad bloggen handlar om. Det behöver inte vara en proffskamera, det räcker med mobilkameran. Jag använder en vanlig kamera för att fota saker när jag är hemma och tar mobilen med mig och använder den när jag är ute någonstans. Ljuset är väldigt viktigt när man fotar, dagsljus är att rekommendera och jag använder aldrig blixt. När man tagit en bild kan man redigera den innan man laddar upp den på bloggen. Jag använder Pixlr Editor för att redigera bilder och Picasa för att göra kollage. Om du använder andra bilder än dina egna, ange då källan.
Det som jag tycker att man lär sig med åren med bloggandet, det är att skapa en slags struktur kring det. Jag har som sagt bloggat i 7 år och jag började tidigt använda en bloggbok för att få lite ordning på mina tankar om bloggen. Jag skriver ner vilka inlägg som ska publiceras vilka dagar, förslag på inlägg och andra tankar. Det gör det mycket lättare istället för att ha allt i huvudet. Jag tidsinställer de flesta av mina inlägg, dvs jag skriver dem i förväg och bestämmer när de ska dyka upp på bloggen. Ett inlägg om dagen är mitt mål, i bland blir det två och ibland inget, men ett om dagen känns lagom. Jag har ganska lätt för att komma på idéer till inlägg och har många förslag som bara ligger och väntar. Det tar tid och energi att blogga, det är faktiskt ganska tufft. Det är en hobby som man måste jobba ganska mycket med för att hålla levande. Det handlar ju inte bara om att sätta sig vid datorn och skriva.
Ibland går det trögt - men håll ut!
Jag har ibland dagar då jag inte vet vad jag ska skriva om eller inte känner för att skriva något alls. Då gör jag inte det. Gör hellre en bloggpaus än att skriva om något bara för att skriva. För att hitta inspiration och lust till att blogga läser jag många andra bloggar men även min egen. Det är just det som är så fantastiskt med bloggar, man kan gå tillbaka i arkivet och kanske skriva om något du redan skrivit om, fast med ett nytt perspektiv. Om du inte vet vad du ska blogga om, så skriv om det du gör - bakar du något gott, varför inte fota slutresultatet och dela med dig av receptet? Såg du en bra eller dålig film i helgen, skriv då en recension. Skriv om saker du tänker på och om saker du vill ha, platser du vill besöka och saker du vill göra. Det är okej att tveka på sig själv, men kom ihåg att det är din blogg, du bestämmer vad den innehåller, hur ofta den ska uppdateras. Du kan till och med ta bort din blogg om du tröttnar på den, men kom ihåg att det inte går att återställa, allt försvinner för gott. Ett sista förslag vid skrivkramp är att fråga läsarna vad de vill läsa. Ha en frågestund där de får ställa frågor till dig, det är ett bra tillfälle för de att lära känna dig.
Del 3 och sista delen kommer handla allmänt om hur saker och ting fungerar i bloggvärlden. Copyright, bloggetik, kommentarer och sociala medier är några saker jag kommer ta upp.
Att starta en egen blogg - Del 1 av 3
Jag har bloggat i totalt sju år. Min första blogg startade jag hösten 2008 och jag bytte till denna, Caroline WM, i februari 2013. Jag har alltså stor erfarenhet av att blogga så jag tänkte ge lite tips och råd för er som funderar på att starta en egen blogg eller som precis har kommit igång att blogga. Att blogga är kul, jag har gjort det så länge att det är en del av mig, men det tar tid och ibland får jag skrivkramp. Men jag gillar det eftersom det blir som en slags dagbok. Det är intressant att gå tillbaka till arkivet och både läsa om vad jag skrev om förr men också att inse hur mycket jag har utvecklats, både i skrivande, foto och design. Detta tror jag är kunskaper som är värda mycket, speciellt i dagens samhälle när mycket sker på datorn.
Själv vet jag inte riktigt varför jag började blogga. Jag läste många andra bloggar och bestämde mig en dag för att börja blogga själv. Det handlade mycket om att skriva helt enkelt, jag tänkte inte på vem som kunde läsa det, jag skrev för min egen skull. Men det är ändå bra att ha funderat på varför man vill blogga innan man skapar sin egen blogg. Är målet med bloggen att ha en privat dagbok (man lösenordsskydda bloggen så bara du kan läsa den), att nå ut till andra genom till exempel en portfolio-blogg eller att komma i kontakt med andra som har samma intresse som du?
Jag startade min blogg när jag gick sista året på gymnasiet och i början skrev jag om vad jag hade gjort i skolan. Det var mest som en dagbok för mig själv. Men åren fick jag nya intressen och då kändes det bara naturligt att börja blogga om dem också. I många fall så är det faktiskt intresset som styr vad man börjar blogga om. Är det träning, foto, mode eller skönhet som intresserar dig? Själv har jag inte riktigt valt någon nisch för min blogg för jag har många olika intressen. Genom att skriva om många olika ämnen tror jag också att man kan nå fler läsare.
Det är nog först är man får sin första kommentar på bloggen som man inser att andra också läser den. Jag var väldigt privat och hemlig med min första blogg. Jag ville inte skriva för personligt och det dröjde många år innan jag lade upp den första bilden på mig själv. Men det är roligare att läsa en blogg där man får en hum om vem personen bakom bloggen är. Det var första för några år sedan som jag kopplade min blogg till Facebook och gick ut med att jag hade en blogg (och då hade jag ändå bloggat i fem år redan). Jag försöker nu skriva om varierade ämnen och tänker mer på vilka som läser bloggen.
När det är dags att bestämma vad bloggen ska heta så rekommenderar jag er att fundera länge. Det ska kännas unikt, vara ganska kort och personligt. Det är alltså jättesvårt, jag vet, men bloggen kommer förmodligen bli bedömd efter vad den heter så välj smart. Eftersom jag bloggar om olika saker så ville jag inte ha ett speciellt ämne i mitt bloggnamn, utan det blev helt enkelt en del av mitt namn istället. Det är ändå jag som bloggar och jag bestämmer vad som ska stå på bloggen.
Jag startade min blogg via bloggportalen blogg.se eftersom många bloggar jag läste fanns där. På blogg.se får man styra utseendet på sin blogg själv och det är enkelt att blogga där. Det finns många andra bloggportaler, det bästa är att googla på dem innan man bestämmer sig för en. När man har valt vad bloggen ska heta och på vilken bloggportal man vill använda så kan man också köpa en egen domän (t.ex. minblogg.se) men det tycker jag är lite överkurs.
Här är det återigen vad du vill blogga om som styr utseendet. I början är det svårt att förstå all kodning, jag valde en färdig designmall när jag började blogga, det är det allra enklaste. Men genom att googla och testa lär man sig. Det är en bra idé att säkerhetskopiera all kodning, för det kan lätt bli fel. Jag lärde mig även webbdesign när jag pluggade på högskolan men jag tycker jag har lärt mig mest genom att googla och testa själv. Rent allmänt tycker jag att man ska satsa på en enkel design med ljusa färger och tydliga typsnitt. Gå gärna till biblioteket och låna några böcker om layout och design för webben. Här är tips på en blogg som skriver om bloggdesign: Designa din blogg.
Del 2 kommer handla om vad man bör tänka på när man väl börjar blogga: hur man skriver första inlägget, tips på hur man får bloggen att bli en del av vardagen och hur man kan göra om man börjar tveka på sig själv eller tappar intresset för bloggen.
Att skriva ner det
Jag är en sån där person som skriver mycket. Jag skriver att göra-listor, shoppinglistor, tankar och idéer och älskar min almanacka som ger mig en tydlig överblick över varje vecka. Ibland när jag får en idé eller tänker på något speciellt så tycker jag att jag inte behöver skriva upp det, det kommer jag komma ihåg senare. Men, jag lärt mig att det är bäst att skriva ner istället. Ta till exempel en sådan enkel sak som att föra träningsdagbok. Visst, jag har en träningsapp, Endomondo, som visar mig statistik över varje månads träning, men jag vill och känner ändå att jag borde ha e fysisk bok där jag skriver ner min träning. Tänk om jag glömmer bort lösenordet till appen och inte längre har tillgång till allt jag lagt in där? Samma sak gäller med adressboken i min mobil. Jag har också en riktig adressbok, bara för säkerhets skull. Vem vet när elektroniken kan svika oss?
IKEA, Åhlens och Lagerhaus är bara några exempel på affärer som säljer fina anteckningsböcker. Jag vill verkligen ha det där kalenderblocket med en kolumn för varje dag (näst längst till vänster på bilden). Att planera vad man ska göra vecka för vecka gör det lättare att få en översikt ochjag tror också att man får mer gjort än om man inte skrev ned det.
Detta inlägg innehåller affiliatelänkar.
Detta inlägg innehåller affiliatelänkar.
Jag vill och jag kan
Det är i sommar tre år sedan jag fick min Filosofie kandidatexamen i svenska från Mälardalens högskola. Jag har pluggat språk, kommunikation och media i mer än tre år. Men jag har ännu inte jobbat inom den branschen jag är utbildad inom. Visst, nu är det lätt att säga att kommunikation- och mediabranschen är en av de svåraste att få jobb inom, men det var det inte när jag började plugga.
När man går på gymnasiet och det börjar närma sig studenttider så funderar man självklart på vad man ska göra sen. Försöka hitta ett jobb eller fortsätta plugga? För mig var det ett självklart val att fortsätta plugga. Jag var fortfarande inte riktigt säker på vad jag ville jobba inom, men det skulle ha med språk och kommunikation att göra, så jag valde att plugga det i tre år. Många av mina klasskompisar från gymnasiet valde istället att börja jobba för att skaffa erfarenhet. Ibland önskar jag att jag hade gjort samma sak. För nu, tre år senare har de massor med arbetslivserfarenhet som gör det lättare att hitta ett nytt jobb, och jag som valde att plugga istället sitter här hemma med min examen och bara lite erfarenhet. Det är väl bättre än inget, eller hur, men lite erfarenhet räknas i princip som noll erfarenhet ute på arbetsmarknaden.
Jag pluggade på Mälardalens högskola, en av Sveriges större högskolar, som finns både i Västerås och i Eskilstuna. På skolans hemsida står det att man samarbetar nära med näringslivet så att utbildningarna innehåller det arbetsmarknaden efterfrågar. "Du kan med andra ord vara trygg med att din utbildning leder till jobb". 80% av skolans studenter har ett jobb inom ett år efter examen. Jaha, men då kan jag konstantera att jag inte är tillhör de 80%, eller hur? Ingen kritik mot själva högskolan, utan snarare mot arbetsmarknaden. Man marknadsför högskoleutbildningar som att man kommer hitta ett jobb efter examen fort, men det beror självklart på vilket område man pluggar. Men som sagt, när jag började plugga var det inte kommunikationsbranschen utpekad som särskilt svår att hitta jobb inom.
Det är svårt för ungdomar att hitta ett jobb. Jag räknas väl inte snart som en ungdom längre, men det är ändå svårt att hitta jobb. Ja, jag kan leta jobb i andra branscher, det gör jag också, men jag vill jobba med det jag vill jobba med, inte det jag till slut tvingas att jobba med. Gillar man inte sitt jobb så går det oftast inte så bra. Ibland tycker jag att jag är född i fel generation. Det skulle ha blivit bättre om jag var antingen tio år yngre eller tio år äldre. Just nu är jag liksom fast. Om jag var tio år äldre skulle jag vara 34 år, jag skulle inte ha fastnat i den här ungdomsarbetslösheten. Jag kanske till och med hade köpt ett fint hus och skaffat man och barn. Om jag istället var tio år yngre hade jag varit 14 år. Jag skulle ha gjort andra val. Jag hade varit för ung för att fastna i ungdomsarbetslösheten, jag hade fortfarande möjligheter att påverka min karriär, jag skulle kanske ha valt utbildning/jobb mer utifrån hur arbetsmarknaden ser ut.
Jag har pluggat i 15 år av mitt 24 år långa liv. Jag har varit duktig och inte fått ett enda underkänt, jag har producerat grupparbeten och även arbetat självständigt. Jag kan göra en hemsida, fota, skriva, redigera bilder och massor av fler saker. Jag får flera "Nej, tack, vi har gått vidare med andra sökande"-mejl i veckan, så många att jag kastar dem i papperskorgen så fort jag läser de första två orden. Men jag har ansträngt mig. Jag har varit på många arbetsintervjuer, jag har till och med jobbat korta perioder på Västerås stad, Länsstyrelsen i Västmanland och på Skatteverket. Men det var relativt korta jobb, som egentligen inte räknas ute på arbetsmarknaden, jag kunde lika gärna ha 0 arbetslivserfarenhet. Men jag är stolt över de jobben. Jag vet att jag har fått massor av erfarenhet och känner att jag har utvecklats jättemycket. Men, när det gäller att få in foten i den branschen jag verkligen vill jobba, då går det trögt. Jag vill, jag har velat i flera år, och jag kan. Men jag får inget jobb.
Förstår ni att jag är lite frustrerad?
En god gärning
Förra måndagen åkte jag och lämnade blod för första gången. Jag har alltid velat göra det men det var först nu i vintras som jag tog tag i det. Jag tycker det är fascinerande med blod, att det är en färskvara, vi fungerar inte utan det, och att det inte går att göra konstgjort. Vi är beroende av blod, helt enkelt. Och därför är det extra viktigt att det finns människor som ger sitt blod för att rädda andra människor.
Först registrerade jag mig på geblod.se. Några veckor efter detta blev jag kallad till provtagning på blodcentralen på lasarettet. Förutom att ta blodprov (för att se vilken blodgrupp jag har samt att jag är helt frisk) fick jag även fylla i en hälsodeklaration och genomgå en intervju. Några få veckor efter det fick jag en kallelse till själva blodgivningstillfället. Det tog ca 10 min att ge 4,5 dl blod (mindre än en tiondel av kroppens blod) och efteråt bjuder de på fika, så man inte ska känna sig alltför svag. Vid första blodgivningen får man även en liten goodiebag som bland annat innehåller järntabletter (som de rekommenderar att man tar för att återbygga kroppens järnvärde), penna och lite annat. Efter varje blodgivning får man välja en gåva som tack (olika beroende på vilket län man är i). Jag valde en ljusgrön ljuslykta från Iittala.
Jag tycker inte att det är läskigt med nålar eller så, jag tyckte bara att det skulle bli coolt att lämna blod. Några timmar efter blodgivningen gick jag och min syster ut på baksidan för att fota min nya kappa. Något jag kanske borde ha väntat med några dagar, för mitt i fotograferingen var jag tvungen att sätta mig ner på en bänk eftersom jag kände mig svimfärdig. Detta hände fler gånger den dagen, jag räknade till fem gånger, mitt hjärta dunkade fortare och jag blev fortare andfådd. Men det var ett billigt pris att betala för att rädda liv.
Tankar för 2015
Hitta en träningsrutin/träningsmönster som jag känner mig bekväm med
Klura ut ännu mer vad mina magproblem beror på och hur jag kan undvika dem
Få ordning på mitt chokladsug
Rensa bland mina kläder, smycken och smink, i min bokhylla och i pärmar. För att få lite mer ordning och översikt över vad jag faktiskt har
Använda fler av mina kläder oftare
Köpa fler vintagekläder och även börja använda de jag redan har
Få lite rutin i mitt jobbsökande
Komma underfund med vad jag egentligen vill jobba med
Hitta ett riktigt jobb (dvs ett tillsvidare heltidsjobb)
Satsa mer på bloggen, bland annat göra en ny design till bloggen
Göra fler saker på mitt stora att göra-lista
Se många bra filmer och tv-serier och läsa många bra böcker
Året 2014
Året började med att jag skrev en lista över hur jag ville träna och vilka mina träningsmål var. Under 2014 lyckades jag uppfylla sex av de åtta punkterna på listan. Ett av målen var att simma och för att uppfylla det så köpte jag två nya baddräkter, men det dröjde ända till december innan jag uppfyllde det målet. Jag läste boken Berättelsen om Pi och började blogga om min träning. Syrran och jag hade köpt Viva La Divas ögonskuggepalett till oss själva i julklapp och jag började prova ögonskuggorna lite smått.
Höjdpunkten i februari var när vi åkte till utförsäljningen på second hand-stället Lata Pigan utanför Hummelsta, Enköping. Jag fyndade fem vintageklänningar för 500 kr. Jag läste en ny träningstidning, Shape Up, och boken Den osynliga bron samt tränade fem gånger gratis på Actic. Jamie Oliver hade även kommit ut med en ny kokbok och jag var snabb att köpa den till min samling. Jag provade att göra en grön smoothie av bland annat spenat och kiwi (äckligt!) och köpte lite nya träningskläder.
På Rusta fyndade jag en skivstång och jag funderade på det här med att träna hemma, men jag var samtidigt sugen på att börja träna på gym. Jag försökte läsa boken Svindlande höjder men det var riktigt svårt, jag badade bubbelbad med Butterball från Lush och såg på filmen Kick-Ass. Det kändes som vår och jag älskade min nya ljusa kappa från H&M. Jag åt mycket kesella, riskakor och mandelsmör och provade att dricka mandelmjölk.
Jag skapade en utmaning för mig själv, Active April, då jag skulle försöka att vara lite mer aktiv, jag läste en bra bok om introverta människor, framkallade foton jag tagit under året och upptäckte fördelarna med att ha en träningsapp (Endomondo) där man registrerar sin träning. I mitten av månaden fick jag ett nytt jobb i Eskilstuna och jag började nu pendla dit varje dag. Vi köpte en ny bil, jag läste boken Juliet Naked av Nick Hornby och tyckte att det verkligen var vår nu när jag såg träden blomma utanför högskolan.
Jag använde ett läppstift i en lite annorlunda färg. Mina paprikor levde för fullt, nu började de återigen bli gula. Nu blev det äntligen promenad- och joggingsväder igen så jag gjorde ett träningsschema där jag till slut skulle kunna springa 5 km. För att känna mig extra motiverad köpte jag nya träningskläder och jag beställde även lite saker från H&M. Till frukost åt jag äta chiapudding eller havregrynsgröt med ägg i.
Syrran och jag gjorde en utflykt till Rademachersmedjorna i Esilstuna, vi åt lax i paket, en av mina favoriträtter, och i vår trädgård blommade allt som kunde tänkas blomma. När jag åkte till jobbet läste jag mycket, bland annat Vickys vintage och Fallhöjd. Jag tittade på ett roligt tv-program om träning, Svett & Etikett, och gick runt i mina tunna leopardbyxor eftersom det var så jättevarmt (ja, jag jobbade hela sommaren, tog bara tre dagar ledigt). Jag skrev även en recension om filmen The Grand Budapest Hotel som jag och syrran såg på bio.
I juli åt jag en god frukost ute på altanen, jag lånade några böcker från biblioteket (ingen av dem var särskilt bra), fyndade en blommig blus på en second hand-butik i Eskilstuna och letade efter en ny mascara. Jag såg på filmen Upside down, bakade en mazarinkaka och kanel- och äpplemuffins och besökte vintagebutiken Reko Vintage i Västerås (som nu tyvärr kommer slå igen). En tidig morgon (ca kl. 05:00), när jag cyklade till bussen träffade jag en stor svart katt som jag hann klappa lite.
Jag köpte en ny almanacka, lyssnade på First Aid Kits senaste album och läste boken Livet efter dig. Den största höjdpunkten i augusti var utflykten till Harry Potter Exhibition som jag gjorde tillsammans med min syster. Vi gick också på utebio tillsammans och tränade utejympa med Friskis&Svettis gratis. Jag köpte två par jeans från H&M på rea, 100 kr/st (ordinariepris 399 kr/st), tränade i utegym och hittade en ny favoritjuice.
Vi drabbades relativt lindrigt av Västmanlandsbranden, trots att vi bodde så nära den, men det var ändå ganska läskigt. Jag köpte nya glasögon och provade Keso Yoghurt. Jag började läsa om alla Harry Potter-böcker och bokade mitt första möte med en dietist. Jag försökte att bli peppad istället för deppad inför hösten, tränade boxning på Friskis & Svettis med syrran, tipsade om second hand- och vintagebutiker i Mälardalen och började använda eltandborsten som jag fick i födelsedagspresent.
Jag gick i mål med min kunna-springa-5-km-utmaning som jag haft under våren och sommaren och såg filmen God help the girl. Jag provade en ny Ben&Jerry-glass, köpte fint porslin från Hemtex, åt en god lunch på Papas Tapas i Eskilstuna samt längtade till den femte säsongen av Downton Abbey. För att få lite höstkänsla köpte jag nya doftljus från Yankee Candle som doftade kryddigt och lite kanel.
November bestod av träningsböcker som jag lånade från biblioteket och mat från den grymma stället Wild Western Burgers i Eskilstuna (synd att vi inte har något liknande här i stan). Jag köpte (äntligen) ett gymkort och lite nya träningsprylar för hemmaträning. Jag lyssnade även på aukustiska låtar av Lady Gaga, smakade nya tesmaker från Lipton och köpte tillsammans med syrran Body Shops julkalender.
I december åt jag mycket risgrynsgröt, tipsade om julklappar inom litteratur och skönhet, klippte mig och läste boken Fyren mellan haven. Jag tog också första steget för att lämna blod och gick tillsammans med syrran på julmarknad på Vallby Friluftsmuseum. Jag fortsatte med min glutenfri diet (enligt planering med min dietist), klappade en mysig katt och försökte till slut få någon slags rutin på min gymträning.
Hinna med mer!
Jag läste en artikel i tidningen iForm som handlade om hur man kan hinna med mer varje dag utan att stressa. Jag har skrivit om det tidigare, jag gör milslånga att göra-listor som växer för varje dag, men jag tycker aldrig att listorna blir mindre. Ett tips i artikeln var att skriva en lista för en dag i taget. Vad är det som måste göras just idag? Jag provade det tipset en måndag och fick ganska mycket gjort (tvätta, träna, städa m.m) men kvar blev ändå de tråkiga sakerna på listan som jag inte "hann" med.
I artikeln står det även att man ska uppskatta hur lång tid sakerna man vill skriva upp på att göra-listan tar, innan man skriver upp dem. Man kan inte hinna med allt. "Acceptera att du bara kan planera ca 60 procent av din tid". Det stämmer nog ganska väl, i alla fall utifrån min erfarenhet. Man kan också dela upp sakerna, göra en sak i 15 minuter, ta en paus och fortsätt sedan igen. Nu för tiden vill jag ha som mål att faktiskt göra minst en sak som står på mina att göra-listor (det stämmer, jag har flera, inte bara en!) varje dag. På så sätt kanske listan minskar så småningom och jag kommer inte känna mig så stressad.
Min fredagskväll
Min fredagskväll bestod av god mat, tända ljus, myssockor (från Lindex), jordgubbar och choklad samt en bunt med nya tidningar.
Det är det fredagskvällar ska bestå av.
Jag vill börja nu
I fredags jobbade jag min sista dag på Skatteverket. Provanställningen var över och det är dags att hitta ett nytt jobb. Precis när jag hade vant mig vid att gå upp tidigt på morgonen, åkt till jobbet och kommit hem när alla andra som också jobbar kommer hem, så var det slut. Jag jobbade där i 6,5 månad men det känns som längre.
I måndags gick jag till arbetsförmedlingen. Nu börjas det igen. Dags att ta upp kontakten igen med den myndigheten som gör mig på dåligt humör varje gång jag tänker på den. Från att jag gick in till arbetsförmedlingen i måndags tills att jag gick ut så tog det 3,5 timmar, jag satt där i över tre timmar!. Det var extrem kö just denna dag, och det är inte alls roligt att behöva vänta på sin tur så länge.
Jag ser detta som en ny chans. När man jobbar så kan man ibland känna sig fast vid sitt jobb. Man är fast i rutiner, arbetsuppgifter man kanske inte tycker om eller annat. Nu när jag har blivit arbetslös har jag en ny chans att göra något annat. Jag kan börja plugga, starta eget företag eller söka jobb som något helt annat än vad jag gjort tidigare. Men jag vill inget av detta. Jag vill hitta ett jobb inom den branschen som jag är utbildad inom, nämligen kommunikation och information. Jag vill hitta ett "riktigt" jobb.
Jag vill gå vidare med mitt liv. Jag vill få en känsla av trygghet och säkerhet. Jag vill inte behöva oroa mig över att jag har fyllt 24 och fortfarande bor hemma. Jag vill bli vuxen, jag vill ha ett jobb att gå till varje dag, jag vill vara som alla andra. Jag vill inte ha flera tidsbegränsade jobb efter varandra, jag vill ha ett riktigt jobb. Jag vill börja nu.