SVT1 börjar visa den brittiska deckarserien Grantchester med start ikväll kl. 21:35. Serien består av sex avsnitt och är baserad på böckerna The Grantchester Mysteries av James Runcie. Året är 1953 och kyrkohedern Sidney kommer till byn Grantchester strax utanför Cambridge för att arbeta  församlingen. När flera församlingsbor i byn plötsligt dör under misstänkta omständigheter slängs han plötsligt in i en värld full av lögner, svek och mord. Snabbt finner han att den insikt han har kring människans villkor och det naturliga förtroende han föder i människor innebär att han utmärker sig som detektiv. Tillsammans med poliskommissarien Geordie Keating, den naiva och välmenande prästen Leonard  samt hushållerskan Mrs Maguire  börjar han utreda fallen.

Det är i sommar tre år sedan jag fick min Filosofie kandidatexamen i svenska från Mälardalens högskola. Jag har pluggat språk, kommunikation och media i mer än tre år. Men jag har ännu inte jobbat inom den branschen jag är utbildad inom. Visst, nu är det lätt att säga att kommunikation- och mediabranschen är en av de svåraste att få jobb inom, men det var det inte när jag började plugga.

 

När man går på gymnasiet och det börjar närma sig studenttider så funderar man självklart på vad man ska göra sen. Försöka hitta ett jobb eller fortsätta plugga? För mig var det ett självklart val att fortsätta plugga. Jag var fortfarande inte riktigt säker på vad jag ville jobba inom, men det skulle ha med språk och kommunikation att göra, så jag valde att plugga det i tre år. Många av mina klasskompisar från gymnasiet valde istället att börja jobba för att skaffa erfarenhet. Ibland önskar jag att jag hade gjort samma sak. För nu, tre år senare har de massor med arbetslivserfarenhet som gör det lättare att hitta ett nytt jobb, och jag som valde att plugga istället sitter här hemma med min examen och bara lite erfarenhet. Det är väl bättre än inget, eller hur, men lite erfarenhet räknas i princip som noll erfarenhet ute på arbetsmarknaden.

 

Jag pluggade på Mälardalens högskola, en av Sveriges större högskolar, som finns både i Västerås och i Eskilstuna. På skolans hemsida står det att man samarbetar nära med näringslivet så att utbildningarna innehåller det arbetsmarknaden efterfrågar. "Du kan med andra ord vara trygg med att din utbildning leder till jobb". 80% av skolans studenter har ett jobb inom ett år efter examen. Jaha, men då kan jag konstantera att jag inte är tillhör de 80%, eller hur? Ingen kritik mot själva högskolan, utan snarare mot arbetsmarknaden. Man marknadsför högskoleutbildningar som att man kommer hitta ett jobb efter examen fort, men det beror självklart på vilket område man pluggar. Men som sagt, när jag började plugga var det inte kommunikationsbranschen utpekad som särskilt svår att hitta jobb inom.

 

Det är svårt för ungdomar att hitta ett jobb. Jag räknas väl inte snart som en ungdom längre, men det är ändå svårt att hitta jobb. Ja, jag kan leta jobb i andra branscher, det gör jag också, men jag vill jobba med det jag vill jobba med, inte det jag till slut tvingas att jobba med. Gillar man inte sitt jobb så går det oftast inte så bra. Ibland tycker jag att jag är född i fel generation. Det skulle ha blivit bättre om jag var antingen tio år yngre eller tio år äldre. Just nu är jag liksom fast. Om jag var tio år äldre skulle jag vara 34 år, jag skulle inte ha fastnat i den här ungdomsarbetslösheten. Jag kanske till och med hade köpt ett fint hus och skaffat man och barn. Om jag istället var tio år yngre hade jag varit 14 år. Jag skulle ha gjort andra val. Jag hade varit för ung för att fastna i ungdomsarbetslösheten, jag hade fortfarande möjligheter att påverka min karriär, jag skulle kanske ha valt utbildning/jobb mer utifrån hur arbetsmarknaden ser ut.

 

Jag har pluggat i 15 år av mitt 24 år långa liv. Jag har varit duktig och inte fått ett enda underkänt, jag har producerat grupparbeten och även arbetat självständigt. Jag kan göra en hemsida, fota, skriva, redigera bilder och massor av fler saker. Jag får flera "Nej, tack, vi har gått vidare med andra sökande"-mejl i veckan, så många att jag kastar dem i papperskorgen så fort jag läser de första två orden. Men jag har ansträngt mig. Jag har varit på många arbetsintervjuer, jag har till och med jobbat korta perioder på Västerås stad, Länsstyrelsen i Västmanland och på Skatteverket. Men det var relativt korta jobb, som egentligen inte räknas ute på arbetsmarknaden, jag kunde lika gärna ha 0 arbetslivserfarenhet. Men jag är stolt över de jobben. Jag vet att jag har fått massor av erfarenhet och känner att jag har utvecklats jättemycket. Men, när det gäller att få in foten i den branschen jag verkligen vill jobba, då går det trögt. Jag vill, jag har velat i flera år, och jag kan. Men jag får inget jobb.

 

Förstår ni att jag är lite frustrerad?

När jag var inne på H&M före jul såg jag att de har börjat sälja sminkborstar från märket Real Techniques. I sminkvärlden är dessa borstar väldigt kända. Men man får se upp när det gäller kända märken som säljs i vanliga butiker. På bland annat Rusta säljs skönhetsprodukter från Victoria Secret och på Harmoniq och Barisso säljs sminkprodukter från E.L.F. Både Victoria Secret och E.L.F har gått ut och sagt att de inte har godkänt dessa butiker att sälja deras varor, så det betyder att det faktiskt kan vara fejkprodukter. Men, borstarna från Real Techniques som säljs på H&M (även Lindex säljer dem) är riktig vara. Nu kommer jag inte ihåg priset på dem, men det är nog ganska rimligt, kanske runt hundralappen. Av vad jag kunde se i butiken så finns det både borstar för ansikte och ögon.

I somras läste jag en bok av Jojo Moyes, Livet efter dig, som jag gillade väldigt mycket. Den utspelar sig i nutid, och jag brukar inte föredra sådana böcker, så jag blev lite överraskad av mig själv. När jag var på Åhlens strax före jul så köpte jag denna bok, Sophies historia, av samma författare. Denna, däremot, utspelar sig både i nutid och längre bak i tiden.

 

Man får följa Sophie, som bor i Frankrike och driver familjens hotell medan männen slåss vid fronten. När staden ockuperas av tyskar så får en tysk kommentant syn på Sophies porträtt målat av hennes make. Då föds en farlig besatthet som tvingar Sophie till ett ödesdigert beslut. I nutid hänger Sophies porträtt hos Liv, som bor i London. Ett slumpartat möte avslöjar målningens verkliga värde och dess turbulenta historia, och hotar att vända upp och ner på Livs tillvaro. 

 

Det låter spännande, det gör det. Men, denna gång blev jag inte imponerad av den del av boken som utspelar sig i nutiden. Den kändes bara inte intressant, till skillnad från den del som utspelade sig i Frankrike. Det var lite som att författaren blandat en modern chic-lit med osannolika karaktärer med en spännande bok om livets svårigheter under första världskriget. Det finns många böcker ute som utspelar sig runt andra världskriget, men betydligt färre som utspelar sig kring första världskriget. Det var när man fick följa Sophies kamp för att hålla hotellet öppet samtidigt som det gick omkring tyska soldater i staden som det blev riktigt spännande, jag läste kapitel efter kapitel fort. Efter att ha läst andra recensioner om denna bok, där många jämför den med den tidigare Livet efter dig, så tycker jag faktiskt att den tidigare boken är bättre, till skillnad från vad många andra tycker.

Detta inlägg innehåller affiliatelänkar.

Bilderna kommer från min We Heart It-sida.

Det har gått lite sisådär med träningen nu i jul. Jag har tappat min träningsrutin och blandar olika träningsformer lite hur som helst, men så länge jag håller mig aktiv tycker jag det känns okej. Senaste gången jag var på gymmet var den 15 december. Efter det blev jag osäker på vilka öppettider som gällde vid jul och nyår, så jag bestämde mig för att ta en paus från gymmet. Nu har det istället varit snön och halkan som hindrar mig från att åka iväg till gymmet. Man känner sig instängd när gatan är som en skridskobana och vi bor dessutom högst upp på en backe, så det är ingen idé att gå ut för det är så halt. Men jag har försökt träna hemma istället för på gymmet. Förra torsdagen tränade jag mage och rygg. Jag använde mig av en träningsmatta, en skivstång som väger 5 kg, en liten vikt på 0,5 kg samt en större vikt på 2 kg.

 

Russian twist med 2 kg vikt

Jorden runt på golvet med 0,5 kg vikt

T-bar rodd med 5 kg vikt

 

Det var första gången jag provade Jorden runt-övningen och den var riktigt jobbig. Men det kändes mer i axlarna än i ryggen. Även sidoplankan var riktigt jobbig, den tränar inte bara sidan av magen utan även axlar och armar. Russian twist och T-bar rodden var ganska enkla att göra, där kan jag nog lasta på med tyngre vikten nästa gång för att göra övningarna mer utmanande. Träningsvärken kom redan dagen efter, främst i sidan av magen.

En väldigt bra sminkremover men återlämnar en fet hinna som man måste tvätta bort.

 

Gott luktande balsam som gör håret lätt att kamma ut, har använt detta balsam länge nu.

 

Jag använder denna i topparna på håret, gör det glansigt och lätt att kamma ut.

 

Innan jag köpte min nya dagkräm använde jag detta prov på krämen. Funkade bra som en dagkräm.

 

Mitt absoluta favoritläppbalsam. Luktar jättegott och håller läpparna återfuktade länge.

 

Kicks Eyebrow Definer ögonbrynspenna - Brown Vichy Normaderm Global Anti-imperfection Hydrating Care dagkräm, 2 prover

Igår gick jag och familjen på bio. Tack vare Rix FM fick vi gå på förhandsvisningen av Kingsman: The Secret Service, en actionkomedi med bland annat Colin Firth, Michael Caine, Samuel L. Jackson och Taron Egerton i rollerna. Filmen har svenskpremiär den 30 januari.

 

Kingsman är en topphemlig organisation som använder en klassisk herrmodebutik i London som täckmantel. När en agent dör måste han ersättas och en ung men smart kriminell kille sätts i träning. I utbildningen ingår att hoppa från ett flygplan, skydda en hund och såklart samarbete. Samtidigt börjar ett galet geni skapa makt över världen genom att dela ut gratis SIM-kort som ger användarna gratis samtal och internet. Under denna generösa handling döljer sig en plan att ta över världen.

 

Det är en actionkomedi som helt klart består av mer action än komedi. Vid vissa scener skrattar man, medans andra kan bestå av långdragna slagsmål. Och om man säger att filmen inte innehåller våld så ljuger man. Det går inte att göra en actionfilm utan våld. Det blir lite överdrivet mot slutet men scenerna är ändå rätt så coola med bland annat slow motion. Fast man undrar ju hur mycket skådespelarna gjort och hur mycket som faktiskt är datagjort. Filmen är baserad på en serietidning och det märks faktiskt. Regissören har tidigare gjort Kick-Ass, och Kingsman går i samma stil (och kan väl även jämföras med Kill Bill, fast inte lika blodigt och med Men in Black fast utan utomjordningar). Genom filmen märker man ständigt kopplingar till gamla spionfilmer. Kingsman driver med spiongenren och det är det som gör det så bra och underhållande men det blir aldrig så mycket parodi som Austin Powers är, vilket är mycket. Colin Firth i en av huvudrollerna, ja, vad ska man säga. En otippad roll, men han passar överraskande som torr men stilig kostymman med ett skyddande paraply och gör sig väldigt bra i actionscenerna. Fast för mig kommer han alltid vara Bridget Jones kärlek och den stammande nyblivna kungen i The King's Speech.

Jag bläddrade lite bland mina bilder på datorn och hittade dessa två måltider som jag inte visat.


Sesampanerad lax med ärtor, couscous, ägg och creme fraische-sås med lite olika kryddor

 

Rean på H&M fortsätter. Just nu kan man göra fynd upp till 70% rea. Ögonskuggepaletten kostar nu 30 kr (ordinariepris 49,50 kr), skorna med klack kostar 350 (ordinariepris 699 kr), den blommiga kjolen kostar 150 kr (ordinariepris 249 kr) och halsbandet kostar 70 kr (ordinariepris 129 kr). Man kan göra rejäla fynd!

För ett tag sedan vann jag två biobiljetter till filmen What if. Problemet var bara att den här filmen aldrig visades i stan där jag bor, så jag såg den aldrig på bio. Men jag såg den i alla fall för några veckor sedan och gillade den väldigt mycket. Man kan nog klassa den som en romantisk dramakomedi, men det är mer komedi i trailern än i själva filmen. Daniel Radcliffe spelar Wallace, en kille som ett år senare fortfarande sörjer sitt gamla förhållande. Han träffar Chantry, spelad av Zoe Kazan, på en fest och det ser genast ut so att det ska bli något mellan dem båda. När Chantry berättar att hon har en pojkvän nöjer sig Wallace med att bara vara vän. Men går det verkligen att bara vara vänner när en av parterna känner mer för den andra?

 

För första gången på länge blir jag imponerad av dialogen i en film. Det känns verkligen som att samtalen och dialogerna skulle kunna äga rum i verkligheten, och jag skulle kunna vilja vara lika spontan och rolig som Wallace är när han pratar. Jag tror nog att detta är den första filmen med Daniel Radcliffe där han inte spelar Harry Potter som jag ser, och jag vill nu se fler. Dialogen tillsammans med de bra skådespelarna gör att detta blev en väldigt bra film.

Förra måndagen åkte jag och lämnade blod för första gången. Jag har alltid velat göra det men det var först nu i vintras som jag tog tag i det. Jag tycker det är fascinerande med blod, att det är en färskvara, vi fungerar inte utan det, och att det inte går att göra konstgjort. Vi är beroende av blod, helt enkelt. Och därför är det extra viktigt att det finns människor som ger sitt blod för att rädda andra människor.

 

Först registrerade jag mig på geblod.se. Några veckor efter detta blev jag kallad till provtagning på blodcentralen på lasarettet. Förutom att ta blodprov (för att se vilken blodgrupp jag har samt att jag är helt frisk) fick jag även fylla i en hälsodeklaration och genomgå en intervju. Några få veckor efter det fick jag en kallelse till själva blodgivningstillfället. Det tog ca 10 min att ge 4,5 dl blod (mindre än en tiondel av kroppens blod) och efteråt bjuder de på fika, så man inte ska känna sig alltför svag. Vid första blodgivningen får man även en liten goodiebag som bland annat innehåller järntabletter (som de rekommenderar att man tar för att återbygga kroppens järnvärde), penna och lite annat. Efter varje blodgivning får man välja en gåva som tack (olika beroende på vilket län man är i). Jag valde en ljusgrön ljuslykta från Iittala.

 

Jag tycker inte att det är läskigt med nålar eller så, jag tyckte bara att det skulle bli coolt att lämna blod. Några timmar efter blodgivningen gick jag och min syster ut på baksidan för att fota min nya kappa. Något jag kanske borde ha väntat med några dagar, för mitt i fotograferingen var jag tvungen att sätta mig ner på en bänk eftersom jag kände mig svimfärdig. Detta hände fler gånger den dagen, jag räknade till fem gånger, mitt hjärta dunkade fortare och jag blev fortare andfådd. Men det var ett billigt pris att betala för att rädda liv.

En av mina mål för 2015 var att börja rensa bland mina saker. Jag började med min garderob. Den här gången var jag riktigt tuff, hittade jag kläder som bara hängt på galgen i flera år så skulle de bort. Jag ska bara ha de kläder kvar i garderoben som jag verkligen använder och gillar. Att gå igenom alla kläder i garderoben är ett bra sätt att få en översikt över vilka kläder man har. Det är ju ganska lätt att glömma bort det man inte ser. De kläder som jag inte ville ha längre fick plats i totalt tre plastpåsar, de ska jag gå till H&M med. H&M har ju en kampanj, Long Live Fashion, som innebär att man kan få rabattkuponger om man lämnar in kläder man inte längre vill ha till dem.  

Rean fortsätter även i inredningsbutikerna. Både Åhlens, Indiska, Hemtex, IKEA och Lagerhaus har fortfarande fina saker på rea. Pallarna i rosa och blå älskar jag verkligen och 279 kr låter lite bättre än 399 kr, eller hur? Jag tycker man ska gräva bland rea-sakerna i butikerna för till slut kan man hitta riktigt fynd.

Detta inlägg innehåller affiliatelänkar.

Förra veckan var det ovanligt många som besökte min blogg. Den översta bilden visar statistiken för förra veckan, den nedre bilden visar en månad tillbaka. I söndags hade bloggen 56 besökare, och totalt förra veckan var det 258 besökare (rekordet innan var 174!). Var kommer alla ifrån, undrar jag? Det är jätteroligt att fler och fler besöker min blogg, men man kan inte låta bli att undra vad det beror på och vad som behövs för att besökarna ska komma tillbaka.

 

Den här boken skulle kunna ha blivit bra. Det är alltid roligt att läsa nya böcker, att få en känsla av författarens stil. Den här boken var bättre i början, det var spännande att läsa en bok som utspelar sig i nutid med sociala medier, jag läser annars sällan sådana böcker. Men just själva upplägget var lite krångligt. Man får följa Alice i vardagen, när hon oroar sig över sina tonåriga barn, sin make och sin karriär. Men man får också följa mejlkonversationer mellan henne och forskaren från undersökningen och samtidigt se vad hon söker efter på internet samt ta del av långa dialoger. Det blir för mycket. Ibland vill man också kliva in i hennes värld och bara ruska om henne och skrika "Skärp dig!". Det känns inte riktigt som att en sån person skulle kunna finnas i verkligheten. Hon tänker inte, hon bara flyter vidare dit strömmen för henne. Man kan styra sina egna liv, men Alice, som försvinner ut i sin drömvärld på nätet, inser inte det. Nej, den här boken var ingen höjdare.

Samtidigt som TV8 visar gamla repriser av den brittiska dramaserien Foyles war, som utspelar sig under andra världskriget, så börjar Sjuan sända den nya säsongen, som består av tre avsnitt, med start i kväll kl. 22:00. Kriget är nu över men inte för polisen Foyle. Han arbetar åt MI5 och misstänker nu att en rysk spion infiltrerat den brittiska atomforskningen. Foyle får i uppdrag att undersöka om det är sant och till sin hjälp har han sin tidigare chaufför, Sam.

Hitta en träningsrutin/träningsmönster som jag känner mig bekväm med

Klura ut ännu mer vad mina magproblem beror på och hur jag kan undvika dem

Få ordning på mitt chokladsug

 

Rensa bland mina kläder, smycken och smink, i min bokhylla och i pärmar. För att få lite mer ordning och översikt över vad jag faktiskt har

Använda fler av mina kläder oftare

Köpa fler vintagekläder och även börja använda de jag redan har

 

Få lite rutin i mitt jobbsökande

Komma underfund med vad jag egentligen vill jobba med

Hitta ett riktigt jobb (dvs ett tillsvidare heltidsjobb)

 

Satsa mer på bloggen, bland annat göra en ny design till bloggen

Göra fler saker på mitt stora att göra-lista

Se många bra filmer och tv-serier och läsa många bra böcker

Jag åkte ner en runda på stan med syrran i mellandagarna. Jag hade en lång lista på saker som jag visste att jag behövde och ville ha, men jag hittade inte en enda av dem. Jag har velat ha en ny höst/vinterjacka ett bra tag, men egentligen behövde jag ingen ny, den jag hade fungerade bra. Men när vi såg att H&M hade 50% på jackor, och jag hittade denna fina, då köpte jag den plus tio par strumpor. Min syrra fyndade också en jacka för halva priset, och vi hade också en 50-kronorsrabattkupong, så det blev ännu billigare. Snacka om fynd, två jackor och tio par strumpor för 728,50 kr istället för 1457 kr som det skulle ha kostat egentligen.

Just nu är jag faktiskt på blodcentralen och lämnar blod för första gången. Men bloggen står ju inte tom för det, så här kommer ett inlägg om lite nya hudvårdsprodukter. I somras tog min vanliga ansiktskräm från Nivea slut och jag var verkligen sugen på att testa en ny. Så jag köpte tre produkter från Lumene, ett märke som jag uppfattar som ganska bra.

 

 

 

Arktiskt hjortron och inkapslad C-vitamin ger huden runt ögat lyster, återfuktar och skyddar den mot de första ålderstecknen. Ljusflekterande pigment gör omedelbart huden vackrare. Oparfymerad. Passar alla hudtyper.

 

 

Jag vet inte om det spelar någon roll, men jag ville prova att använda hudvårdsprodukter från en och samma serie. Jag trodde att alla tre produkter kom från samma serie, Vitamin C, men det var ganska nyligen som jag insåg att den första, Tone Corrector kommer från en serie som heter Visable Repair, och jag tror dessutom att den är utgående produkt, för jag hittar ingen information om den på Lumenes hemsida. Men det spelar egentligen ingen roll. Samtliga produkter från Vitamin C-serien saknar parabener, formeldehydfrigörare och mineraloljor, vilket är mycket positivt.

 

Det är svårt att skriva en recension på tre olika produkter som man använder samtidigt och dessutom direkt efter varandra. På rengjort ansikte masserar jag in lite av Tone Corrector över hela ansiktet (som har lite skimmer i, men det syns inte väl på ansiktet). Sedan tar jag ögonkrämen runt ögonen och till sist ansiktskrämer över hela ansiktet. Alla tre produkter luktar i alla fall gott men jag upplever dem lite för feta. Det tar lång tid för allt att sjunka in och man blir riktigt glansig i ansiktet. Ansiktskrämen är dessutom ganska tjock i konsistensen och lägger sig som en hinna. Jag brukar massera in den ganska länge, men till slut blir det små kluttar med kräm som jag ändå måste torka av med papper. Jag har varit särskilt noga med att inte ta för mycket, men det blir ändå så här.

 

Så, nja, detta var inte hit, men jag kommer fortsätta använda produkterna regelbundet. Jag är inte så bra på att använda dem varje dag, som man ska, men jag har blivit särskilt intresserad av hudvård den senaste tiden och har också märkt att min hy och läppar blivit riktigt torra nu i vinter, så det är bara att fortsätta smörja in.

Detta inlägg innehåller affiliatelänkar.

En sak som jag har funderat lite på den senaste tiden är om det inte var enklare med mat förr i tiden. Det kanske låter konstigt men jag menar, med all snabbmat, allt godis och sånt som kroppen egentligen inte behöver, men som man ändå blir van vid om man växer upp med, så kan allt bara bli för mycket ibland. Nu har jorden en befolkning som lider av ätstörningar åt båda hållen och av sjukdomar som diabetes, allergier och överkänslighet. Mycket på grund av mat och våra levnadsvanor.

 

Om vi tar stenåldern som ett exempel. Man åt för att överleva. Det fanns inget socker, knappt salt, man kanske inte ens åt varje dag eftersom det var svårt att få tag på mat. Man jagade och rörde på sig. Man åt det kroppen behövde och inget mer, mat var näring och inget mer.

 

Nu för tiden är det lätt att tröstäta om man är upprörd, det skulle man aldrig komma på tanken på att göra på stenåldern (tror jag, men man kan ju aldrig veta säkert). Det är visserligen lättare att få tag på mat, men maten är mer komplicerad nu. Vi är nu beroende av socker, fett och annat som kroppen egentligen inte behöver. Vi kan äta god, nyttig och närodlad mat, men väljer ofta att äta annat istället. Våra matvanor har också lett till att många har problem med magen. Hade man det på stenåldern? Mycket kanske beror på stress, men problemen måste ju komma någonstans ifrån.

 

Så ibland funderar jag på om vi verkligen har det så bra nu? Vi har möjligheter att laga världens godaste mat (vi kan till exempel tillverka smakämnen konstgjort med så hög koncentration att vi inte ens behöver den riktiga smaken i maten) men till slut blir det för mycket av de goda. Det kanske var bättre förr, när man åt det kroppen behövde och inget mer, men ändå fungerade. Man kanske inte njöt av maten då, men njuter vi verkligen av maten nu för tiden?

"Unge kommissarie Morse är den spännande berättelsen om den framgångsrike Kommissarie Morse som ung i mitten av 60-talet. I denna serie får vi följa Morse under hans första år i karriären som polis i Oxford där han med stor aptit kastar sig in i olika mysterier som om ingen morgondag fanns. Med sin starka känsla för rättvisa och förmåga att lägga ihop ledtrådar bygger Morse upp den trygga bas som senare kommer att bli hans signum."

 

I den andra säsongen återvänder Morse till sin tjänst efter fyra månader frånvaro. Han ser sambanden mellan ett mystiskt självmord, en desperat pappa som letar efter en försvunnen dotter samt stölden av historiska anglosaxiska värdeföremål.

 

Det första fristående avsnittet sändes i augusti och först nu fortsätter serien. Avsnitt 2 sänds ikväll, lördag, kl. 22:00, avsnitt 3 sänds 10 januari kl. 21:00 och avsnitt 4 sänds 24 januari kl. 21:00. Serien visas på SVT1 och kommer också finnas på SVT Play.

 

Springa 5 km på under 45 min (mitt rekord är 46:45 min)

Springa ett lopp (typ Vårruset eller Blodomloppet)

Jogga minst 20 min på löpbandet på gymmet (och även prova intervaller på löpbandet)

 

Kunna göra 10 armhävningar på tå

Utveckla teknik i benböj med skivstång

Kunna ta 8 kg i bicepscurl

 

Kunna stå på händer mot en vägg

Kunna göra en perfekt downward facing dog i yoga (dvs med hälarna i golvet)