Den här filmen, Never Let Me Go, såg jag för ungefär en månad sedan på ViaPlay. Den utspelar sig 1978 och man får följa Kathy, Tommy och Ruth när de är 11 år. De bor på en internatskola, en skola med speciella elever. När de blivit vuxna skickas de till en bondgård medan de väntar på att få genomgå sin första donation. En donation för vad kommer jag inte avslöja. Det bildas ett slags triangeldrama mellan de tre kompisarna som kämpar mot sitt öde.
Filmen har ett långsamt tempo och jag gillade början när man får följa kompisarna på skolan, deras dagliga aktiviteter och tankar. Det finns regler på skolan och de ifrågasätts inte över huvud taget. När en ny lärare kommer dit och avslöjar saker som får eleverna att fundera förstår de vad de ska göra i framtiden. Det blir inget de själva har valt utan deras liv är redan i förväg bestämt. De försöker skjuta upp det men till slut kommer ödet ikapp dem.
Filmen är baserad på Kazuo Ishiguros bok med samma namn och jag har sedan tidigare läst boken. Själva boken gillade jag inte alls. Jag läste boken väldigt fort och det kan ju vara därför jag inte gillade den särskilt mycket. Jag förstår bara inte vad som är bra med den. Men filmen, den blev jag riktigt imponerad på.