Förra helgen såg jag den här filmen på tv, Revolutionary Road. Leonardo DiCaprio spelar Frank och Kate Winslet spelar hans hustru April. Det unga paret flyttar till en villa i en förort. Han åker in till storstan och jobbar med ett jobb han inte tycker om och hon viker tvätt och uppfostrar barnen - de gör det som män och kvinnor ska göra. Men de vill mer. De planerar att flytta till Paris, de är ju annorlunda än alla andra, de har drömmar och vill inte vara vanliga människor som bara lever vidare i livet som inte gick som de planerade. Men drömmar förändras. Efter perfekta femtiotalsfrukostar, flera våldsamma bråk och otrohet inser de att det inte hjälper att drömma. När paret strävar åt olika håll bryter helvetet loss. En oönskad graviditet, en chans till befordran och en insikt om att de kanske inte är så speciellt unika gör att parets öde blir allt annat än vad de hoppats på.

 

Det är April som är huvudpersonen i den här filmen, enligt min mening. Det är hon som håller kvar vid drömmen om ett nytt liv i Paris, även när hon insett att det aldrig kommer bli verklighet. Det är hon som vill förändras mest, komma bort från hemmafrulivet där man aldrig utvecklas, aldrig får göra det man själv vill. Kate Winslet vann en Golden Globe för rollen som April och det kan man nästan kunnat gissa redan när man ser filmen. Leonardo DiCaprio är också duktig i rollen som Frank, han vill ta hand om sin fru när de inser att livet inte är som de vill.

 

Har ni inte sett Revolutionary Road tidigare, så gör det!