Förraförra torsdagen till och med förra måndagen så hade jag semester. Totalt tre dagar ledigt plus två dagar helg. Dessa fem dagar gick med en rysande fart. Jag hade gjort en lista över saker jag villa passa på att göra nu när jag var (lång)ledig (jag har inte varit ledig så här många dagar i rad sedan jag började jobba i mitten av april), men jag hann inte med så många saker och helt plötsligt så var det dags att åka till jobbet igen.
Jag har tänkt att försöka slappna av och njuta så mycket som möjligt, inte stressa eller tänka på annat. När jag är ledig ska jag vara ledig. Men just detta var svårt. Eftersom jag visste att jag bara hade fem dagar på mig så tänkte jag automatiskt så här "åh nej, nu är det bara två dagar kvar...". Det går inte att njuta av ledigheten när det blir så. På torsdagen åkte jag och syrran till Harry Potter Exhibition i Norrköping, så det var hela den dagen. I fredags satt jag länge vid datorn. I lördags kommer jag inte ihåg riktigt vad jag gjorde, och söndagen blev en riktig slappardag med lång sovmorgon och många timmar framför datorn. Till sist måndagen då jag visserligen hade ett läkarbesök att gå på men annars fick jag mest ångest för att semestern redan var över.
Jag är ganska dålig på att utnyttja min lediga tid. På vardagarna går jag upp kl. 04:00 på morgonen för att pendla till jobbet i Eskilstuna och jag kommer hem igen mellan 17:00 - 19:00. Då är jag för trött för att göra något, så jag äter middag och går i princip och lägger mig efter det. Det var vardagskvällarna. På lördagar brukar jag ta en sovmorgon till ca 08:30. För om man jämför när jag går upp på vardagsmorgnarna så är det i alla fall 4,5 timme senare. Sedan gör jag inte så mycket vettigt. På söndagen börjar ångesten komma igen, nu börjar det om igen.
Att leva här och nu, koncentrera sig på en sak i taget är jag nog ganska dålig på, men det är något jag skulle vilja bli bättre på. Jag tänker mycket på framtiden, planerar och gör listor, och det gör det lite lättare men det är svårt att kunna slappna av och leva i nuet.