Jag har tidigare berättat att jag känner mig stressad över att jag inte hinner göra alla saker jag vill göra. Jag jobbar på vardagarna, de går som på autopilot och det är först på helgen, endast två av veckans sju dagar, som jag kan slappna av och njuta. Inte konstigt att jag tycker att tiden går fort, när jag egentligen bara upplever att det är på helgen som jag kan göra något.
Men för att bli av med den här känslan lite så har jag försökt tänka på ett annat sätt. Jag försöker ta en dag i taget. När jag till exempel går av tåget i Eskilstuna och går mot jobbet (en promenad på nästan 1 km, 10 minuter) så försöker jag inte stressa utan tänka "Just nu går jag här, jag ska inte tänka på vad jag vill försöka hinna med att göra när jag kommer hem eller andra saker, just nu går jag här och inget annat". Jag tittar mig omkring, njuter av solekenet mot min hud och fokuserar bara på den korta promenaden. Jag försöker koncentrera mig på en sak i taget och inte bli stressad genom att tänka på saker jag vill göra.
Genom att göra så hoppas jag att jag inser att jag faktiskt kan göra saker även på vardagarna, trots att det inte känns som det. Jag går upp 04:15 på morgonen och kommer hem igen från jobbet mellan 18:00 - 19:00. Mycket av min tid går åt att sitta på tåget eller bussen. Det är då tankarna flyger iväg:
Åh, jag måste tvätta den där tröjan för den vill jag ha på mig på torsdag, jag måste komma ihåg att pumpa cykelhjulet innan jag cyklar iväg på morgonen, har jag verkligen gjort iordning en matlåda till imorgon, det där kan jag ju blogga om, aj, nu gör det ont i skulderbladet igen...när får jag sova, kan det inte bli helg snart?
Jag försöker skiva upp så mycket av detta jag kan, så jag inte behöver komma ihåg så mycket i huvudet men jag har fortfarande den där känslan av att jag inte hinner leva. Men det gäller nog bara att njuta av nuet, att dela in dagen i olika moment och verkligen vara med när det händer. Att vara medveten även om tankarna ofta flyger iväg.