Fyra mycket olika och mycket olyckliga människor möts en nyårsafton uppe på ett tak som är ett känt självmordsställe. De är alla där för att ta livet av sig, men blir så distraherade av varandra att de beslutar att leva till nästa riktigt sorgliga dag i almanackan; alla hjärtans dag den 14 februari. Det är en tv-personlighet på dekis, en ensamstående mamma till en handikappad son, en plågsamt utlevande politikerdotter, och en misslyckad popstjärna. De håller kontakten och träffas för att ge varandra skäl att inte begå självmord.

 

Nick Hornby är känd för romaren som Om en pojke, High Fedility och Juliet, Naked, men den här boken är annorlunda. Jag kan säga redan nu att jag inte gillade den här boken. Jag brukar kanske vara ganska negativ i mina recensioner, vare sig det handlar om böcker, filmer eller mat, men jag skriver som är och nu råkar jag inte gilla den här boken särskilt mycket. För det första, vem skulle komma på att skriva en bok om fyra människor som tänkt begå självmord? Själva handlingen är så overklig, jag tror bara inte på den. Karaktärerna är så olika att jag inte tror att de ens skulle bry sig om varandra, ännu mindre träffas mer än den gången de hade tänkt hoppa ner från taket. Det finns sidor i boken som bara är fylld av dialogen, riktigt irriterande men sen finns det också sidor med monologer. Det är dessa sidor som jag helst läser. Boken har några bra insikter och tankar om just självmord och vad som gör livet värt att leva. Den är lite analytisk och just detta var intressant, men jag kommer inte läsa boken igen och skulle inte tipsa om den.

 

Men... boken har filmatiserats och har bland annat Pierce Brosnan, Toni Colette, Imogen Potts och Aaron Pauli huvudrollerna och jag tror att filmen blir bättre än boken. Se trailern här.

Detta inlägg innehåller affiliatelänkar.