Förra veckan hämtade jag ett nummer av Metro när jag gick förbi centralstationen i Eskilstuna efter jag hade gått från jobbet för dagen. I tidningen fanns en artikel om stress. Inte vanlig stress som orsakas av jobbet utan stress som handlar om vardagen och fritiden. Jag har själv märkt att jag har mycket mindre "fritid/vardag" nu när jag jobbar i Eskilstuna, det går till exempel åt 3 timmar varje dag åt att pendla fram och tillbaka från jobbet. Jag går upp före kl. 05:00 och kommer hem ca 18:30 på kvällarna. Då hinner jag bara äta middag, sitta kanske en timme framför datorn och sedan är det dags att gå och lägga sig.

 

Stressen med jobbet är att det är mycket att göra och att man tänker på jobbet även när man är hemma. Stressen med vardagen är att man inte hinner med allt det som man inte kan hinna med när man jobbar. Tvätta, diska, städa, träna, pyssla i trädgården, sitta vid datorn, blogga och annat som man vill göra får man spara till helgen och de två dagarna går jättefort och till slut början man om igen på en ny vecka.

 

Det är ju så här det är att ha ett heltidsjobb, det vet jag, och det är stor skillnad mot att vara arbetslös och vara hemma hela dagarna. Då kunde jag gå upp när jag ville, äta frukost hur länge som helst, gå runt i slapparkläder och inte alls bry mig om hur jag såg ut, och göra exakt vad jag ville resten av dagen. Så ska det ju inte vara. Meningen är att man ska jobba när man blir stor. Men nu känns det som att jag inte gör något annat eftersom jag har så lite fritid. Jag har ju dock ett vanligt heltidsjobb, 40 h/vecka, som de flesta andra vuxna har.

Är det så här det känns att vara vuxen?