Överutbildade och arbetslösa 28-åringen Megan är mitt i en livskris. På väg in i vuxenlivet utan jobb och motivation står Megan och stampar i livet, medans hennes vänner lyckas med det mesta i vuxenvärlden. När hennes ungdomskärlek friar får hon panik och flyr. Hon gömmer sig hos sin 16-åriga kompis Annika som bor med sin ensamstående pappa Craig. Dessa tre personers liv flätas samman på de mest otänkbara sätt.

 

Det är inte ofta man får se Keira Knightley, som är brittisk, spela en amerikan, men här tycker jag att hon lyckades. Hennes karaktär, den förvirrade Megan, är riktigt intressant - jag skulle i alla fall ha mer kul tillsammans med henne än med hennes vänner som har lite för vuxet sinne. Medan Megan försöker bli vuxen och klura ut vad hon egentligen vill med sitt liv verkar hennes vänner, som har hunnit med några fler steg än henne, ta livet på lite för stort allvar. Det är spännande att se hur både Megan och hennes yngre kompis Annika försöker hitta sig själva och lär sig av varandra, trots att de tillhör olika generationer. Det de kommer fram till, utan att avslöja för mycket om filmens slut, är att man aldrig känner sig 100% säker på vem man är, men man får göra det bästa av situationen och leva vidare. Det är väl kanske det som är livet - att leva med lite ovisshet.