Den här boken fick jag i födelsedagspresent och jag läste ut den för några dagar sedan.

 

Den utspelar sig 1946 när Henry flyttar tillsammans med sin fru Laura och deras döttrar till en bomullfarm i Mississippideltat. För Laura, som växte upp med rinnande vatten, elektricitet och andra moderniteter, blir det en chock och besvikelse att nu bo i ett trähus och gå omkring i gyttja. Lauras stränga och rasistiske svärfar följer också med och gör livet svårt för Laura. Efter krigets slut återvänder två unga män från Europa för att hjälpa till med arbetet på farmen. Jamie är raka motsatsen till sin äldre bror Henry. Han charmar sin omgivning men förföljs av plågsamma minnen från kriget. Ronsel, äldste sonen till de svarta dagverkarna som bor på farmen, återvänder från kriget som en hjälte bara för att konfronteras med ett långt farligare motstånd: den djupt rotade rasismen hos hans egna landsmän. Den osannolika vänskapen mellan de två unga männen kommer att dra in dem alla i en förgörande tragedi.

 

Jag gillar tiden när handlingen utspelar sig, runt andra världskriget, det var annorlunda då. Jag upptäckte snabbt att det här skulle bli en bok som jag gillar. Boken har sex olika berättarröster och man tappar aldrig bort sig, det brukar vara ett problem för mig när det finns många karaktärer att hålla reda på. I börja presenteras man för miljön och karaktärerna och jag funderade senare på när det skulle börja hända saker. Sedan helt plötsligt så kommer det, tragedin.

 

Jag gav den här boken fyra poäng på Boktipset. Boken tar upp rasism, fattigdom, kärlek och spänning. Jag önskar bara att den kunde vara lite längre, boken är en riktig tunnis.