En ung pojke i New York, Theo Decker, överlever mirakulöst en olycka som tar hans mammas liv. Ensam och sviken av sin pappa flyttar han in hos en väns familj, inom sig kämpar han med att finna en mening i sitt nya liv. Under åren som följer blir han uppslukad av en av de få saker som påminner honom om hans mamma: en liten, mystiskt fascinerande målning. En målning som till slut drar in Theo i konstens kriminella baksida. Steglitsan är en oförglömlig odyssé genom dagens Amerika och ett drama med nästan outhärdlig skärpa och intensitet. Det är en berättelse skriven av en mästare om förlust och besatthet, överlevnad och identitet och konstens intensiva dragningskraft. 

 

Steglitsan är den tredje boken av författaren som debuterade med romanen Den hemliga historien 1992. Detta är en riktig tegelsten på 781 sidor och jag har hunnit läsa en tredjedel ungefär och jag vet fortfarande inte riktigt vad jag tycker om den. Den var lite långsam i början, men nu känner jag att det har börjat spårat ur, men det kan ju vända eftersom jag har mycket av boken kvar att läsa.

Detta inlägg innehåller affiliatelänkar.