I måndags var det 0,9 ºC här hemma. Det var rätt okej väder ändå, det var uppehåll och inte så blåsigt som det var några dagar tidigare. Så efter jag hade diskat, ställt in i diskmaskinen, städat och dammsugit i köket så knöt jag på mig joggingskorna och gav mig ut i joggingspåret. Jag klädde på mig ganska varmt eftersom det var lite kyligt - en långärmad svart träningströja och en långärmad grå dragkedjetröja, båda från H&M, svarta långa träningstajts från Röhnisch och joggingskor från Adidas. För att inte frysa om händerna så tog jag på mig ett par ganska tunna trädgårdsvantar (!), det hade blivit för varmt med tjocka stickade tumvantar. Det blev ingen mössa eller så, man blir ändå svettig i pannan när man springer så det var lika bra det.

 

Nu syns det inte på bilden ovan, men jag hade precis kommit hem igen när jag tog bilden. Just då kändes det jättebra, klockan var 11:30 den 2 december och jag hade just sprungit 2,7 km på 22:09 minuter, det är nästan rekord för mig. Men ungefär 30 sekunder efter jag tog bilden så blev det jobbigt. Benen blev jätteskakiga, jag var törstig, svettig och allmänt svag. Efter att ha sparkat av mig skorna, tagit av mig den gråa tröjan och satt mig ner ett tag så blev det bättre.

 

Jag är rätt stolt ändå. Det var nästan exakt tre månader sedan jag var ute och sprang sist. Och förra söndagen fick jag ett ryck - jag var springsugen. Så jag bara gav mig ut, trots att det nu är december och knappt plusgrader längre. Men det gick ju bra. Jag frös dock lite om benen, om jag vill göra det här fler gånger i vinter så ska jag nog investera i ett par tjockare träningstajts.