Det här var en av böckerna som jag bestämde mig för att läsa igen innan jag plockade bort dem från min bokhylla. Den man älskar kan man nog beskriva som en chick-lit, men med lite mer allvar och mindre humor. Jag tycker att huvudpersonen är ovanligt intressant att följa. Man får ta del av hennes tankar när hon träffas sin före detta pojkvän och hur hon jämför deras förhållande med hur hon har det nu. Jag tror att det är väldigt verklighetstrogna känslor, det känns som att hon skulle kunna finnas i verkligheten.

 

Den andra saken som skiljer denna bok från vanliga chick-lit är språket. Det är ett modernt och väldigt verkligt språk, boken är välskriven och välstrukturerad. Huvudkaraktären berättar inte sin historia från start till slut, som man kanske kan förvänta sig i en bok, utan hon hoppar mellan nutid och förflutet, så som en verkligen person skulle göra. Tankarna kommer och går, minnen kommer upp till ytan och känslorna väcks till liv.

 

Jag har läst denna bok en gång tidigare och det var för några år sedan. Jag kommer inte ihåg om jag tyckte om den särskilt mycket då, men nu blev jag ganska positivt överraskad. Visst, jag känner inte att den var så bra att jag behöver läsa den igen, men det var en trevlig läsning.

Detta inlägg innehåller affiliatelänkar.