Jag ska springa blodomloppet när det äger rum här i Västerås den 31 augusti. Jag pratade om det redan förra året, men då kändes det dumt att betala pengar för att springa ett lopp när man lika gärna kan göra det gratis i skogen. Men i år tänker jag lite annorlunda. Jag vill göra det för upplevelsen, att springa tillsammans med andra och att springa en sträcka som jag aldrig sprungit förut. Jag planerar att springa en sträcka på 5 km, något som jag ännu inte gjort i år, men jag ska försöka få in det några gånger innan loppet. Jag vet att jag klarar av det, blir jag trött så är det väl bara att sakta ner tempot lite, men 5 km känns ändå ganska långt.

När jag var yngre hatade jag idrottslektionerna. Jag gillade inte att bli svettig, att behöva ta i och att tävla mot andra (för jag kom ju alltid sist). Jag gjorde det man skulle göra, men bara precis som att jag blev godkänd. Skulle vi springa stafett i skogen totalvägrade jag och gick istället. Jag tyckte att det var pinsamt att bli andfådd. Det kändes jättedåligt att bli bedömd, att få ett betyg utifrån vad min kropp kunde prestera, det var så orättvist att de som sysslade med idrott på fritiden fick högre betyg.

En dag när jag gick i åttan sprang vi Cooper-testet utomhus. Jag gick istället för att springa och när jag kom i mål fick jag en kommentar av idrottsläraren: "Vad är det som har hänt?". Nu kommer hon skälla ut mig, tänkte jag. "Du har blivit då duktig!" Jag gick snabbt tillbaka till omklädningsrummet, låste in mig på toan och grät, för jag hade fått en komplimang. Jag vet faktiskt inte om jag hade förbättrat min tid från året innan eller inte, men det kändes jättekonstigt att faktiskt ha gjort något bra på idrottslektionen.

 

Nu, när jag är äldre, tycker jag helt annorlunda. Jag går ut och springer i samma skog som vi hade orientering i när jag gick i skolan, och tänker på detta ofta, men jag är glad att jag har börjat träna och springa. Jag vill vara stark och hålla mig frisk, om det så krävs att man blir lite svettig och andfådd, då får det väl vara så, men jag vill leva ett bra liv. Det blir väl lite enklare om man har en kropp som håller.

 

Träning kan ju också vara roligt. Jag för statistik över träningen på Endomondo och på sätt kan man utmana sig själv och se hur man förbättras. Jag blir faktiskt snabbare och starkare, även om det inte alltid känns som det. Så mitt tips för er som vill ta i tag med löpningen - gör det nu! Ta på er joggingskorna och gå ut och prova. Det blir lättare (och roligare).

 

Klipp från Nyhetsmorgon: Så löptränar du rätt, Löpträningstips med Lovisa Lofsan Sandström samt Enkla övning för att komma i form.