Idag:
Vecka:
Totalt:
Tankar / 2016 / 0       

Ett tystlåtet lejon

Det här med stjärntecken är intressant - att tidpunkten på året man föds kan styra hur man är som person. De personer som är födda i lejonets stjärntecken beskrivs som starka ledargestalter med gott självförtroende som älskar att bli bortskämda och inte har något emot att visa upp sig för omgivningen. Dessa egenskaper kan övergå till ett evigt sökande efter smicker och utvecklas till svartsjuka. Samtidigt är lejon bra på att ge kärlek, trofasthet och omtanke till andra och de förväntar sig detsamma tillbaka. Lejon längtar efter andras bekräftelse och har ofta en vilja att leda andra vilket gör att de passar bra som chefer. Visst har jag rätt när jag säger att lejon låter som typiska extroverta och utåtriktade personer, eller hur? Trots att jag själv är född i lejonets tecken så känner jag inte igen mig i beskrivningen, men jag vet å andra sidan inte riktigt om jag tror på det här med stjärntecken.
 
 
På utvecklingssamtalen i skolan fick jag uppmaningar om att börja räcka upp handen och prata mer - varenda år. Jag var den där typiska blyga tjejen som alltid satt längst bak i klassrummet, som tänkte efter lång tid innan jag pratade, som sällan lämnade in läxan innan den var 100% perfekt, som alltid kom i tid och uppskattade att arbeta självständigt framför grupparbeten, sällan visade mina känslor och som tog kritik personligt - den som var svår att lära känna, helt enkelt. Jag identifierade mig själv som blyg, men nu för tiden skulle jag snarare säga att jag är introvert. Att vara blyg handlar om en slags rädsla att dömas socialt eller att bli förödmjukad. Att vara introvert handlar om hur man svarar på olika sorters stimulans, framför allt att vara överstimulerad i sociala situationer. Vi styrs mer i vårt tänkande av egna uppfattningar än av yttre händelser och situationer. Vi är bra (kanske för bra) på att hålla masken och spela olika roller (vilket vi ofta känner oss tvingade till), men innerst inne är vi människor med många känslor. Vi känner oss mest levande i tysta miljöer när vi kan vara oss själva.
 
Att säga till en sådan person att börja prata mer på lektionerna, att ta mer plats och synas mer är otrevligt och fel - det är som att säga till någon att ändra sin personlighet. För att bli mer extrovert måste man våga - hoppa från trampolinen, gå utanför sin comfort zone - bli någon man inte är vilket är riktigt läskigt och kräver mycket mod. Det är inte schyst att be ett barn om det. Det blir inte mindre läskigt när folk tjatar på en att i princip förändra sin personlighet. Det är inte heller lätt att vara, numera vuxen, utbildad men arbetssökande kommunikatör när var och varannan jobbannons innehåller orden driven, framåt och social. Introverta kan också vara duktiga på kommunikation, tystare människor har också en röst.
 
Det är ju faktiskt lite konstigt att samhället är uppbyggt främst för människor som syns och hörs mest, extroverta människor, som står för ungefär två tredjedelar av jordens befolkning. Vi blir alla uppfostrade med idéen om att det är bra att socialisera mycket samt att vara framåt och entusiastiska. Det har nästan blivit normen i dagens moderna samhälle där introverta upplevs som tråkiga, deprimerade och konstiga om de väljer en hemmakväll framför tv:n eller en bra bok istället för en runda på krogen med vännerna. Detta tror jag inte att Carl Jung menade på 20-talet när han lanserade begreppen introvert och extrovert som beskriver egenskaper för personligheten inom psykologi. Han lade förmodligen inga värderingar i de olika personlighetstyperna, inget var bättre än de andra, de var bara lite olika. Båda berikar till samhället på olika sätt och de kompletterar varandra. Tänk vad annorlunda världen hade blivit om alla hade varit likadana. Och med det sagt ska jag också tillägga att många inte identifierar sig som introvert eller extrovert till 100%. Man kan vara lite mittemellan, som med det mesta i livet. Vi är ju framför allt människor som består av mycket annat än bara våra personligheter. Jag själv är tydligen (men inte helt överraskande) hela 94% introvert enligt testet 16 Personalities (som jag rekommenderar alla att göra!).
 
Faktum är ju att vi är olika. Tills samhället inser att det finns många fördelar med att vara introvert så kommer vi tyvärr känna oss lite utanför. När jag gick sista året på gymnasiet och studenten närmade sig önskade jag att tiden skulle gå fortare. Jag längtade inte till studentdagen, tvärtom, jag ville ha det överstökat. Att springa ut genom skolans portar, visa upp sig, sjunga studentsången, skrika, dricka och festa på studentflaket var inget jag ville göra alls. Jag ville bara ta emot mina slutbetyg och åka direkt hem, äta god mat och gå och lägga mig i sängen. Det är inte vad jag i slutändan gjorde men det var så jag ville. Jag längtade efter att aldrig mer behöva gå till skolan. För skolan innebar att spela en roll - att alltid var på alerten, att anstränga sig för att låtsas vara någon man inte är, någon man förväntas vara, och att inte njuta av livet. Att ta studenten och därmed bli vuxen är att äntligen få ta eget ansvar. Frihet att bestämma själv vad jag vill göra och hur mitt liv ska se ut. Nu är det mer okej att inte vara som de andra. Jag behöver inte längre spela en roll för att bli accepterad, jag kan vara mig själv. Och vi är varken tråkiga eller ointressanta, det kan jag lova er. Att vara introvert är att vara fundersam, analytisk och känslosam. Det låter väl inte så tråkigt, eller hur?
 
Hittar man andra likasinnade kan det bara bli bättre. Att ha vänner som förstår dig stärker självförtroendet och ger en trygghetskänsla. Många av världens kända människor, däribland J. K Rowling, Albert Einstein, Audrey Hepburn och Barack Obama, är och var introverta, vilket bevisar att man inte måste prata eller synas för att bli ihågkommen eller framgångsrik. Att tro på sig själv och göra det man vill och känner starkt för är att njuta av livet, vilket vi alla gör på olika sätt. Vi har kanske olika värderingar på vad livskvalitet är och får energi från olika situationer men vi borde ändå kunna acceptera att folk är som de är. Introverta säger inte åt extroverta att förändra sig själva så varför ska vi ta emot den kommentaren från dem? Vi tvingar inga att vara som oss, trivs man inte i sällskap av extroverta människor kanske man har umgåtts med fel människor. Det är inget fel att inte vara som de andra. Känner man till sina styrkor och svagheter är det lättare att förstå varför man reagerar som man gör och faktiskt kunna njuta av livet, vara sig man är introvert eller extrovert.
 


Mycket av min tid nu går åt att hitta ett jobb. Att starta eget eller börja frilansa lockar mycket men det är en bransch som innebär mycket eget ansvar och personlig marknadsföring vilket jag trodde passade bättre för extroverta personer. Det är ändå något jag vill prova på och som jag tror passar mig bättre än ett vanligt kontorsjobb. På mitt förra jobb satt vi till exempel ibland mer än tio personer runt fikabordet för att prata och ta en kaffe (i mitt fall te). För en person som redan är försiktig och inte trivs bland många människor blev det ännu svårare att vara social och vara med i diskussionerna. Detta för tankarna tillbaka till skoltiden då något kändes fel - det går inte att göra ett bra arbete om man känner sig osäker. Introverta människor får sin energi genom att vara ensamma, vi har inga problem med att umgås med andra men vi laddar energi först när vi är ensamma. Och energi behövs för att kunna arbeta och framför allt för att kunna leva.
 
Efter att ha insett att jag identifierar mig som introvert ser jag lite annorlunda på saken. Människor födda i lejonets tecken passar som chefer och njuter av andras beundran. De älskar det goda livet och delar gärna med sig. Vem passar då inte bra som frilansande skribent/egenföretagare och bloggare än en kreativ och eftertänksam introvert som har mycket att berätta och som dessutom råkar vara lejon? Jag är stolt över att vara introvert, det finns faktiskt många av oss, även om vi inte hörs och syns lika mycket som extroverta. Vi tar gärna konkreta steg för att uppnå våra drömmar och samtidigt lämnar positiva intryck på vår omgivning. Vi är som Ior som bygger sitt hus av pinnar, Lisbet Salander från Millenium-trilogin, Sherlock Holmes som utestänger allt omkring för att lösa ett mysterium, Sheldon Cooper från tv-serien The Big Bang Theory som uppskattar rutiner mer än något annat - vi är som Ferdinand under eken.
 
Jag är ett tystlåtet lejon med en röst.

Tips på vidare läsning inom ämnet
Mitt tidigare inlägg om att vara introvert
Introvert: Den tysta revolutionen - Linus Jokman
Tyst: de introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns - Susan Cain
Saker vi inte pratar om: Ensamheten - Atilio
Jag gillar inte fest - Underbara Clara
Namn
Kom ihåg mig?
E-post

URL

Kommentar

 

Bloglovin Boktipset RSS Tumblr We Heart It